GOTT NYTT ÅR

Ett riktigt gott nytt år önskas er alla.

VI GRATULERAR

Idag vår Liselotte vi gratulerar.

Med julen du faktiskt konkurrerar

genom att på Annandagen fylla år.

På bloggen du våra hyllningar får.

STORT GRATTIS!

JULHÄLSNING

Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe, tippe, tipp, tapp, tipp, tipp, tapp!

En fridfull jul önskas er alla

och ett gott nytt år.

GRATTIS PÅ ANNADAGEN

Idag har Anna namnsdag. Namnet Anna tros ha sitt ursprung i det hebreiska namnet Hanna eller Channa, som betyder nåd eller den benådande.

Främst av alla gratuleras vår sonhustru och min mormor, båda duktiga och omtänksamma kvinnor, men givetvis hyllas alla andra Annor också.

Anna bland blommande körsbär i Japan.

Mormor Anna

ÅRETS ADVENTSKALAS

Idag har årets adventsfirande gått av stapeln. Varje år under de 14 år vi har bott i Eriksberg har vi haft som tradition att grannar och före detta grannar träffas hos oss 1:a advent och det skall vi försöka att göra så länge vi kan.

Nedan följer några bilder som tyvärr inte är av bästa kvalitet:

Numera har vi alla uppnått hög ålder, så vårt adventsfirande som tidigare förlagts till eftermiddag/kväll istället har tidigarelagts och därför äger rum mitt på dagen. Mysigheten minskar lite, för varken ljus inomhus eller marschaller utomhus har samma effekt när solen strålar från en klarblå himmel, som den gjorde idag. Å andra sidan får vi vara tacksamma för att det var bra väder för bilkörning, då flera av våra vänner har några mil att köra var väg.

Vi har mycket att ventilera när vi träffas, så det hann bli mörkt innan gästerna åkte hem. Varmt välkomna tillbaka nästa år, om ni vill, vågar och kan, som Kronér brukar säga.

FÖRSTA ADVENT

En riktigt skön och fridfull första advent önskas er alla av oss på Lilla Solberga.

GOD KVALITET

Vid storrensning av en garderob idag frigjordes en massa klädhängare (eller "glädjar", som jag kallade galgar när jag var liten). De gamla klädhängarna var av trä med kända göteborgska konfektionsfirmors varumärken på, som:

Weidenborg, Swanhill AB
Valerius Hansson AB
Elanders
Cornérs
Varuhuset Grand (inte enbart konfektion)
Bröderna Hansson
Gulins
Pettersson & Katz

Alla var bra herr- och/eller damkonfektionsaffärer med expediter, behjälpliga vid inköpen.

Även om butikerna inte längre lever kvar, så gör deras klädhängare av god kvalitet det. De kommer att hålla i många år till.

CAFE BIZARRE, GREENWICH VILLAGE

Beat Poetry, Cafe Bizarre 1960.

Efter att i gömmorna hittat ovanstående vykort och idag googlat på Cafe Bizarre i Greenwich Village, NY, förstår jag vilket känt ställe jag tillsammans med några vänner besökte1960. Den kvällen var det poesiläsning som gällde i den mycket speciella och just bizarra lokalen. Byggnaden som klubben var inrymd i hade ursprungligen tjänstgjort som stall.

Gamla Cafe Bizarre på 106 West 3rd Street öppnades 1957 med Odetta som dragplåster.  Bizarre har under åren gästats av de mest välkända inom allt från Jazz, Beat Poetry (Jack Kerouac, Alan Ginsberg med flera i deras krets) till Rock and Roll.The Velvet Underground var husband där fram till 1965, då Andy Warhol fick upp ögonen för bandet och bestämde sig för att bli deras manager. Vad som hände med The Velvet Underground är en annan historia. I samband med att en skola skulle byggas, revs Cafe Bizarre 1984.

Namnet Bizarre har nu återuppstått genom att en cocktailbar mellan Broadway och Bushwick Ave har övertagit namnet.


Läs gärna om Cafe Bizarre här.

HIPSTERVARNING

I fredags påbörjade vi ystning av hemost, Stora O:s ostfavorit från barndomsåren. Jag blev inspirerad av ett recept i boken Fermentera, författad av Jenny Neikell, som jag skrivit om tidigare och skall nu försöka redogöra för hur detta går till.

Att på vårt närliggande mejeri få tag på de 8 liter ohomogeniserad mjölk som ingick i receptet var inga problem. Värre var att hitta löpe. Mejeriet sålde inte löpe vilket jag hade trott. Efter visst googlande fick jag klart för mig att denna vara kunde köpas på nätet men det visade sig att löpet tyvärr var slutsålt. Det hela slutade med att min äldste son och hans dotter var snälla och inhandlade löpe på apotek i centrala Göteborg, då det inte fanns att tillgå på apoteken i vår närhet. Eftersom vi bor på landet kändes detta lite som att gå över ån efter vatten.

Dag 1 skulle syrning ske genom långsam uppvärmning av mjölken till 32 grader C, tillsättande av filmjölk och och sedan låta det hela syra i 45 minuter med grytan inpackad i handdukar för att hålla värmen.

Därefter var det dags för löpning. Enligt receptet blandades två matskedar löpe med lite kallt vatten och tillfördes mjölken. Efter att ha rört om försiktigt stannades mjölken på så sätt att man bröt virvelrörelsen genom att sticka ner sleven i kastrullen. Mjölken skulle därefter löpa i 75 minuter. Vid brytprovet som därefter följde visade det sig att löpningen inte var klar. Färdig var den inte heller efter ytterligare tids löpning. Vid det här laget var vi nära att ge upp och slänga alltihop, men vi beslöt istället att hälla i mer ostlöpe och låta det hela stå över natten. Det gjorde susen, för på lördagsmorgonen hade brytning skett (ostmassan hade skurit sig) och, efter att med vass kniv ha skurit osten i kuber, kunde rörning påbörjas. Mjölken värmdes nu sakta till 37 grader, varpå man försiktigt skulle röra varannan minut i ca 30 minuter.

Dags för formning. Ostmassan östes nu upp i formen och mellan varje varv saltades lite, därefter ställdes formen på ett galler för att droppa av. Sista proceduren dag 1, som i vårt fall var dag 2, var vändning efter ungefär 20 minuter och därefter ytterligare fem gånger varje halv timma. Så var det äntligen dags för osten att vila i formen i rumstemperatur till nästa dag.

Dag 2. (Idag, söndag). Mognad. I morse saltades ovansidan av osten, som därefter vändes och saltades på andra sidan. Efter att ostduken tagits bort lades osten tillbaka i formen. Osten vändes ytterligare en gång under dagen.

Dag 3-6. Osten skall vändas morgon och kväll. När den slutat droppa vassle skall osten tas ur formen, läggas på en bambumatta på en tallrik med luft mellan matta och tallrik för att motverka mögeltillväxt. Därefter skall osten ställas i ett köksskåp, altrnativt under en silduksställning täckt med en handduk så att luften kan cirkulera.

Dag 7. Osten skall vändas och flyttas till ett svalt utrymme, helst ca 13-15 grader. Mogning i kylskåp går långsammare och fuktigheten där gör att osten lättare angrips av mögel. Om osten torkar och spricker, kan den smörjas in med lite smör.

Dag 8-18. Nu räcker det med att vända osten en gång i veckan!

Dag 19. Osten slås in i plastfolie och läggs i kylskåpet. Man fortsätter att vända osten minst en gång i veckan.

Dag 35. Nu skall osten vara klar att ätas men den kan utan några problem lagras några veckor till. Man fortsätter i så fall att vända på osten då och då.

KLART!

Ett tips är att man skär tjocka skivor av hemosten och doppar den i lite honung för en fin smakbrytning. Det tror jag på, för om jag minns rätt har hemosten en sur smak.

För länge sedan, när vi bodde på Tjörn, gorde Stora O ett försök att tillverka hemost men den blev på tok för hård, så den fick slängas. Den här osten hoppas vi blir mer lyckad!

Om någon, efter att ha läst den komplicerade proceduren mot förmodan skulle vilja ha receptet, får ni gärna höra av er.

(För att ta tillvara del av vasslen som blev kvar blev det storbak på kvällen, 24 brödkakor. Gissa om vi var trötta när baket var klart?)

FÖDELSEDAGSBARN

GRATTIS OCH GOKRAM 

FRÅN ERIKSBERG

FERMENTERING

Den här fina boken om fermentering fick jag med posten häromdagen. Det var en födelsedagspresent från Jonna. Författaren, Jenny Neikell, vill med boken inspirera oss att våga experimentera hemma, upptäcka nya smaker och bredda vår syn på mat och mikroorganismer.

Fermentering är en urgammal och hälsosam konserveringsmetod som har återupptagits och vi får här upptäcka en värld av komplexa smaker.

Jag har bara hunnit bläddra igenom boken som hastigast ännu, men förstår att här finns mycket att lära, bl a om mikrobiologi och mjölksyrning. Många recept på rätter och drycker som jag aldrig tidigare hört talas om finns med i boken, t ex Kombucha, Rödbetskvass med vassle, Tempeh, Acarajé, Dosa och Dhokla. Ett kapitel handlar om osttillverkning och där finns bl a ett recept på Hemost, som Stora O åt i sin barndom och som han tycker är så god. Den får vi försöka oss på, men osten är minsann inte gjord i en handvändning. Jag ser att den går bra att äta först dag 35.

Jag avslutar med en bild av ett hopplock från gårdagens arbete i trädgården, en fantastiskt vacker höstdag.

HEMSÖKTA?

Hösten är här med häxring i gräset.

ÅREN GÅR

Stora O gratuleras på fördelsedagens morgon.

Tiden går, alldeles för fort, och år läggs till år. Ibland säger man tanklöst att man inte vill fylla år längre i betydelsen att man inte vill bli gammal men visst vill man det, jättegärna egentligen. Idag är vi glada att kunna gratulera Stora O på födelsedagen och hoppas att vi får tillfälle att hylla honom många år framöver.

STORT GRATTIS OLLE

och

HIPP, HIPP HURRA!

ELVIRA, VIRAN, VIPPAN

Idag har jag mist min storasyster som var så positiv och glad och som hade ett hjärta av guld. Jag citerar någon jag inte kommer ihåg namnet på som sagt: "En syster är mer än en vän. Hon är en del av mitt hjärta". Det stämmer så väl. Jag saknar dig så Viran men gläds åt alla fina minnen från vår tid tillsammans.

PILGRIMSVANDRING

Pilgrimens krans

I lördags vandrade Stora O och jag längs pilgrimsleden genom Herrljunga kommun, delsträckan Eriksberg - Norra Säm, tillsammans med sex medvandrare. Jag hade varit orolig att vi inte skulle orka gå de 11 kilometerna det var frågan om, för det vore klart en överdrift att påstå att vi är vältränade. Klart var inte heller vädret. Regnet strilade ner hela dagen med undantag av några kortare uppehåll. Men alla var utrustade med regnkläder och vandringsstavar, så vi gav oss iväg med gott mod.

Första stoppet var vid Eriksbergs gamla 1100-talskyrka, ett uppehåll efter bara några hundra meter från utgångspunkten vid stora kyrkan, byggd i slutet av 1800-talet. Efter detta uppehåll hade vi fått båda kyrkornas historia och vad som i övrigt är säreget för dem berättat för oss.

Nu började vandringen på allvar. Längs vägen stannade vi upp emellanåt och kyrkoherden och diakonen, som ledde gruppen, turades om att tala kring de sju nyckelord, som vart och ett finns representerat i pärlorna i Pilgrimens krans, på bilden ovan. Den vita pärlan står för frihet, den lila för enkelhet, den blå för tystnad, den gröna för bekymmerslöshet, den gula för långsamhet, den orange för andlighet och den röda för delande. De första bokstäverna i de sju nyckelorden bildar tillsammans ordet FETBLAD, en tålig växt som skall påminna om uthålligheten på vår pilgrimsvandring.

Exakt i vilken ordning nyckelorden kom till oss kan jag inte redogöra för, men första ordet var i alla fall frihet. Efter att ha gått ett tag upplevde jag att jag kom in i ett tillstånd när jag inte längre tänkte på att jag vandrade -  kom in i en behaglig lunk, då tankarna fick fritt spelrum. Medan vi tog oss fram på ringlande småvägar och stundtals på stigar pratade vi emellanåt också med våra medvandrare om både det ena och andra. Vissa sträckor vandrade vi däremot under tystnad. Två av stoppen varade lite längre, ett för att fika och ett för lunch. Förmiddagskaffet intogs i skydd av några träd och kaffet smakade gott, även om det blev utspätt något av regnet.

Förmiddagsfika i regnet.

När vi kommit fram till Vimlekorset hade vi lyxig tillgång till modern toalett i en av pilgrimsvandrarnas hem. Därefter fortsatte vi via Skogsbo nästan fram till Sämsholm och nådde slutligen fram till Norra Säms kyrkoruin, där vandringen avslutades med mässa och nattvardsgång. Då hade vi kommit fram till armbandets sista pärla, den passande röda, som står för delande. Innan vi vände hemåt bjöd medlemmar i Skölvene Hembygdsförening generöst på kaffe och hembakt, som smakade himmelskt gott efter vandringen. Stort tack!

Mässa i N Säms kyrkoruin.

Dagen efter hade vi rejäl träningsvärk i benen. Den sitter kvar idag också men det känns faktiskt bra att musklerna ömmar så att det känns att man motionerat. Skönt dock att vi fick skjuts tillbaka till Eriksberg, för vi hade inte orkat gå tillbaka.

Längs en annan av Västergötlands pilgrimsleder, på sträckan mellan Varnhem och Hornborgasjön, vandrade i lördags också kronprinsessan Viktoria (hertiginna av Västergötland) och prins Daniel. Inte heller de skydde regnet.

Stort tack till Thomas Elg och Charlotte Martinsson för en mycket trevlig och väl planerad vandring, i för oss lagom takt.

VÄTTERN RUNT

Vi har just kommit hem efter en trevlig resa runt Vättern. Att Stora O aldrig hade varit i Vadstena och jag inte i Askersund var anledningen till att vi kom oss iväg. Från Eriksberg gick resan via Tidaholm, Hjo och Karlsborg, där vi stannade till för en förmiddagsfika vid hamninloppet. När vi närmade oss Askersund stannade vi till vid Olshammars herrgård, som varit Werner von Heidenstams barndomshem.

Olshammars herrgård

Alldeles intill Olshammars herrgård låg Birgittakyrkan, som uppfördes av Erik Hand och stod klar 1620. Enligt legenden lär det ha funnits en Birgittakyrka tidigare, som den heliga Birgitta hade låtit bygga när hon bodde på Olshammar.

Birgittakyrkan

Framme i Askersund konstaterade vi att turistsäsongen i det närmaste var över, för alla de små bodarna nere vid hamnen var igenslagna. För vår del gjorde detta inget. Vi tyckte snarare att det var skönt att det inte var så mycket folk när vi spatserade längs hamnen ut mot Borgmästarholmen. För att komma ut på holmen fick vi gå över en jättelång brygga med båtar förankrade på båda sidor. Borgmästarholmen var stadens friluftspark med dansbana, badplats, ramp för vad vi trodde vattenskidåkning, grillplats, spel och lekar av olika slag, matställe m m. Där fanns också trädtält som man kunde hyra och övernatta i!

Trädtält på Borgmästarholmen

Eftermiddagen tillbringade vi med att ströva omkring i den gamla stadskärnan med trähus och kullerstensgator. Askersunds landskyrka gick inte att missa. Heidenstam kallade den för Landsbygdens Riddarholmskyrka och man kan ju förstå varför.

Askersunds landskyrka

Bortsett från trädtälten på Borgmästarholmen hade jag aldrig tidigare sett en amfibiebil, men en sådan fick vi se i hamnen. Inte heller hade vi stött på ett "utbytesbibliotek" förlagt till en gammal telefonkiosk, där man både kunde lämna utlästa böcker och ta med sig av böckerna som fanns där. Trevligt sätt att utnyttja en gammal sevärdhet på.

 Amfibiebil i Askersundshamn

Bokbytarbibliotek i gammal telefonkiosk

Askersund var verkligen en trevlig stad med vänliga människor, vilket stämde väl överens med den bild vi fått genom en god vän som var uppvuxen där. Henne tänkte vi mycket på medan vi strosade runt.

Efter Askersund ställde vi kosan mot Motala, där vi övernattade. Meningen var att vi på väg dit skulle besöka Medevi Brunn, men eftersom vi hade läst att turistsäsongens brunnsmusik hade upphört och vi dessutom var trötta, körde vi direkt till Motala. Efter att ha checkat in på hotellet och vilat en stund, tog vi en kvällspromenad via en vacker park ner till hamnen sina bryggor, båtar och matställen. Därefter fick det vara nog för dag ett. Jag löste korsord innan jag somnade och Stora O såg på fotboll.

Efter frukost och utcheckning gav vi oss iväg till Vadstena, som var första resmålet på agendan för dag två. Det visade sig att vi hade ungefär två timmar att slå ihjäl innan Klosterkyrkan och Vadstena Slott, som vi skulle besöka, öppnade. Det gjorde vi genom att titta på samlingsutställningen inför en kommande konstutställning som fanns i turistcentrumet. Här kommer några bilder därifrån. Stora O fick syn på något som kallades Linnés Plugghäst, som han blev inspirerad av och funderar på att snickra. Byggbeskrivning fick han med sig

.

Linnés Plugghäst

Hoppla!

Ett av alstren i samlingsutställningen

Här skulle jag ha kunnat ta med många fler konstverk men då blir jag aldrig klar med detta inlägg. Efter turistbyrån gick vi längs en bilfri kullerstensgata med små butiker på båda sidor. Givetvis fanns här också Vadstenaspetsar till salu.

När vi hade fikat på Gamla Konditori vid slutet av gågatan var det dags att bege oss till Vadstena slott, där sommarens skulpturutställning pågick. Här följer några fotografier från slottet och utställningen.

Vadstena slott

Vadstena slott med vallgrav

Vadstena slott, innergården

2017 ÅRS SOMMARUTSTÄLLNING

Stina Opitz, Carl Milles, Gottfrid Larsson

Nu får jag svårt att begränsa mig när det gäller bildurval men så här får det bli!

Guds hand,, Carl Milles

Systrarna, Carl Milles

I drömmar, Gottfrid Larsson

Vid brunnen, Gottfrid Larsson

Rum för resande, Stina Opitz

(Med tanke på stridsflygplanen som ingick i installationen 

tycker jag att Huvudlöst hade varit en passande titel)

Alla vi som falla, Stina Opitz

The curator, Stina Opitz

Herrar Milles och Larsson får ursäkta men mitt hjärta klappade mest för Stina Opitz verk, som var spännande, tankeväckande och oförutsägbara. Största behållningen av besöket på slottet var för vår del absolut skulpturutställningen.

Nu följde en strandpromenad längs Vättern till Klosterkyrkan, som ursprungligen byggdes enligt heliga Birgittas instruktioner och invigdes 1430. Hela klosterområdet finns mycket att orda om men det ger jag mig inte in på. Någa bilder från klosterkyrkan kommer dock här:

Vadstena klosterkyrka

Den heliga Birgita

Altartavla från heliga Birgittas tid

Interiör Klosterkyrkan

Vid tretiden på eftermiddagen tyckte vi att det var dags att komma oss ut i naturen och vi gav oss av på en vådlig färd längs en lång, slingrig och jättesmal väg, som slutligen tog oss till Tåkerns Naturum, en riktigt häftig och intressant inredd byggnad vid fågelsjön Tåkern.

Tåkerns Naturum

Naturum, interiör

Stora O skådar fågel.

Vid det här laget började hungern göra sig gällande, men innan det var dags att äta åkte vi till Rök och tittade på den omtalade, första runstenen i Sverige. Den hade ingen av oss sett tidigare, så det var verkligen på tiden.

Rökstenen vid kyrkan i Rök

Stora O vid Rökstenen

I Ödeshög stillade vi våra hungerkänslor. Därefter hade vi tänkt att besöka Ellen Keys Strand men, eftersom där också var stängt för säsongen (bortsett från förbokade sällskap) och vi, med ålderns rätt, var ganska möra vid det här laget, kastade vi oss ut på E4:an och körde direkt hem till Eriksberg via Jönköping och Ulricehamn. Vi är nöjda med vår utflykt och tycker att vi fått se och uppleva mycket på dessa två dagar.