onsdag 29 april 2015

APRILVÄDER


Igår var Stora O och jag bjudna till I och S som bor här i närheten. Då passade vi på att titta på deras söta kalvar, de äldsta födda i mars och den yngsta för tre veckor sedan. Det hör våren till att hälsa på deras årskalvar och när det är gjort känns det att det är vår. Stort tack till I och S både för "kalvtitten" och för en trevlig kväll hos er.

Idag har vädret varit omväxlande och långt ifrån vårlikt vill jag lova - solsken, regn, hagel och snö! Kallt och blåsigt dessutom. Ett riktigt aprilväder med andra ord och en klar uppbromsning av våren. Ser nu fram mot att det blir gott och varmt igen.

tisdag 21 april 2015

STILL ALICE

Julianne Moore i rollen som Alice.

Ikväll har Stora O och jag varit på bio i Herrljunga och sett den amerikanska dramafilmen från 2014 Still Alice, efter Lisa Genovas roman från 2007, en berättelse om en kvinna som i ovanligt tidig ålder och på höjden av sin karriär drabbas av den hemska sjukdomen Alzheimers. Huvudrollen spelades av Julianne Moore, som gjorde en alldeles enastående bra skådespelarinsats, för vilken hon välförtjänt belönats med en Golden Globe Award, en BAFTA Award och en Oscar, samtliga 2015 och för bästa kvinnliga huvudroll.

Still Alice är en film som inte lämnar någon oberörd och man har mycket att fundera på när man lämnar biografen. Efter att ha sett filmen kommer förmodligen jag, liksom många andra som glömmer både namn och ord emellanåt, inte längre lika sorglöst att referera glömskan till "Alzheimers light". Förhoppningsvis inte heller tro att man själv har drabbats av sjukdomen. Visserligen kan det vara självbedrägeri, men det är helt klart bättre att intala sig att glömskan beror på ens rörliga intellekt, som någon uttryckt det.

Det är inte så ofta Stora O och jag går på bio men vi är nöjda att vi kom iväg den här gången.

lördag 18 april 2015

LÄSGODIS


Fantastiskt att kunna handla på nätet när man bor ute på landsbygden och har långt till närmaste bokhandel. Några klick bara och så kommer böckerna neddimpandes i brevlådan efter några dagar. De här kom i förrgår och nu ser jag fram mot härliga lässtunder.

fredag 17 april 2015

TREVLIGT BESÖK PÅ KINNEKULLE

Utsikt från trappfönstret

Igår var jag bjuden till en före detta granne på Tjörn, LL, som bor i en fantastisk miljö på Kinnekulle. Medbjuden var också BD, även hon vän och tidigare granne. Vi träffades på Blombergs Klostercafé där vi åt lunch, varefter vi åkte hem till värdinnan, fikade och tog en promenad i underbar natur.

Det är inte så ofta vi träffas men, eftersom vi känt varandra länge och både känner varandras familjer och har många gemensamma vänner, känns det som om det vore igår. Absolut ingen brist på samtalsämnen och mycket hann vi med att avhandla innan vi åkte hem i mörkret. Jag tror inte att vi hade varit tysta i en minut, faktiskt!

Värdinnan LL

BD framför kameran

Nu måste jag bara visa några vårtecken från Kinnekulle. LL bor i ett naturskyddat område som bjöd oss på naturupplevelser utöver det vanliga och en hänförande utsikt över Vänern.


Violer

Klockjulros som fanns i mängder.

Svalört

Utöver dessa vårblommor såg vi bl a mattor av vitsippor och blåsippor, vårlök, majnycklar och även en del odlade växter, som förmodligen hade tillhört något torp en gång i tiden. Hit vill jag tillbaka nästa vår och igen upleva hur naturen vaknar till liv. Mäktigt.

Det var en givande dag på alla sätt. Trevligt umgänge och oförglömliga naturupplevelser. Ett visst inslag av spänning infann sig också, nämligen hur jag skulle hitta dit, för jag känner mig snart vilse i pannkakan när jag är ute och åker ensam - men det gick som på räls.

Stort tack för igår LL.






söndag 12 april 2015

TELL THE WORLD I´M HERE


Något försenad jämfört med förra året dök sädesärlan upp här på Lilla Solberga idag, den 12 april, och aldrig tidigare har den varit mer efterlängtad än i år. Allt annat har varit så tidigt den här våren, så vi började vänta på den redan i påskas och, eftersom vi på grund av influensa har varit tvungna att hålla oss inomhus, har vi kunnat ägna extra mycket tid åt att spana efter den.

I många år har ett par sädesärlor byggt bo och fött upp sina ungar under takpannorna på vårt hus. Ibland har det blivit två kullar. Jag vill gärna tro att det är samma strävsamma par som återkommer och det är en lättnad att upptäcka att de klarat den långa färden från varmare land också i år. Dessutom har vi fått ytterligare ett vackert läte att lyssna till. Det kan du göra också, här.

lördag 4 april 2015

OPLANERAT PÅSKFIRANDE

Vy över Grand Canyon.

Den här påsken blev inte som vi hade tänkt oss. Idag var vi bjudna att fira påskafton hos A, M och J på Tjörn, vilket vi verkligen hade sett fram mot, men denna inbjudan fick vi tyvärr lämna återbud till på grund av att Stora O och jag har fått influensa. Inte nog med att vi är ledsna för att vi inte kom iväg till Tjörn, är det också rent bedövligt att inte kunna vara ute när det är så soligt och fint väder.

Vad hittar man på då istället? Löser korsord och sudoku, förstås. Innan klockan slagit 12 hade jag löst fyra korsord. Antingen börjar jag bli bra på det eller också var korssorden lätta. Boken jag håller på att läsa, Människohjärtat, den tredje boken i den kritikerrosade trilogin om pojken av Jón Kalman Stafánsson, vill jag spara tills jag lagt mig ikväll.

Genom en hälsning från Grand Canyon, där vänner till oss firar påsk år, fick jag idén till det här inlägget, vilket gav mig anledning att födjupa kunskaperna om detta naturfenomen. Som av en händelse hittade jag följande uppgifter i en artikel i Kvällsstunden (Veckotidningen för hela Sverige), som våra före detta grannar så omtänksamt lagt i vår brevlåda igår:

Grand Canyon, ravin som Coloradofloden skapat under flera miljoner år, är 440 km lång och sträcker sig från Utah genom norra Arizona till Nevada. Ravinen är som bredast 30 km och som djupast 1 600 m. Det är Coloradofloden själv med tillflöden som skapat Grand Canyon, en process som enligt geologerna startade för fem till tio miljoner år sedan.

I slutet av 1700-talet upptäckte fader Tomas Garces Havasupaiindianerna, som levde i botten på ravinen. Ännu idag lever indianer här på ravinens botten, helt avskilda från omvärlden i en sidoravin som heter Havasu Canyon. De är de mest isolerade av alla nordamerikanska indianer och transporter och postgång till och från de vitas samhälle på sydranden utförs av åsnor.

Utav de två miljoner människor som årligen besöker Grand Canyon är det cirka 190 000 som tar sig ända ner till Coloradofloden i botten av ravinen. Dit kan man antingen ta sig till fots eller hyra en mulåsna, som är det vanligaste färdsättet. Vill man se mer av nationalparken kan man vandra Kaibableden, som slingrar sig ned till botten och över floden via en hängbro och vidare upp till ravinens nordsida. Även en dagslång fotvandring kräver noggranna förberedelser i ett område med så stora klimatväxlingar. På vintern kan snön ligga djup uppe på ravinens kant medan det i botten samtidigt kan vara otroligt varmt.

Djur som artikeln omnämner är två ekorrarter som lever på var sin sida om Coloradofloden, Kaibab- och Albertekorrarna, som tillhör de största och vackraste ekorrarna i hela Nordamerika. Andra arter som förekommer nere i ravinen är ormar, ödlor, skorpioner och den vackra åsnehjorten som finns utbredd över hela området.

Trots att erosionen fortsätter hela tiden kommer, enligt atikelförfattaren Bengt Klasson, Grand Canyon alltid att förbli det mest fantastiska natursceneri skapat av naturen själv, som en människa någonsin kan få se på vår jord.

Efter den här "djupdykningen" i Grand Canyons historia är det dags för trekaffe, för matlusten har inte avtagit nämnvärt trots influensatider, vilket vi tar som ett gott tecken!

fredag 3 april 2015

GLAD PÅSK


Med detta påskkort, som Stora O fick av sin kusin när de var små, önskar vi er alla en riktigt glad och trevlig påskhelg.


Värt att notera är de förtryckta verserna på kortet, den stora tilltron till posten och att även gossar titulerades herr i början av 40-talet.





onsdag 1 april 2015

HIPP HIPP HURRA!


Idag hyllar vi med dessa papegojtulpaner vår vän och svägerska, I, på 80-årsdagen. Vi har känt varandra ända sedan ungdomsåren och tackar för drygt 50 glädjefyllda år tillsammans. Hoppas att din födelsedag blir riktigt trevlig.

Min mamma, Jenny, har också födelsedag idag. Hon skulle ha blivit 103 år om hon hade levat.

STORT GRATIS PÅ HÖGTIDSDAGEN!