söndag 31 mars 2013

SAMLINGSUTSTÄLLNING

Ursula Cabelduc, måleri, glasbilder
 
 
Igår var Stora O och jag bjudna till A, M och J på Tjörn och på väg dit passade vi på att besöka Samlingsutställningen för Konstvandringen Södra Bohuslän. Redan vid öppningsdags var det fullt med folk på Galleri Koch i Stenungsund, där ett verk av samtliga deltagare i påskens konstvandring visades. Konstnärerna håller sina ateljéer och verkstäder öppna 29 - 31 mars och där har man möjlighet att se fler av deras alster och sätta sig in i arbetssätt m m.
 
I detta inlägg visar jag ett axplock ur samlingsutställningen. Mer om Konstvandringen kan ni läsa här.
 
Oljemålning av Greta Sandahl
 
Formharmoni, fotoemulsion och rödkrita på duk av Jenny Persson
 
Teckning av Ewa Evers
 
 
Eftersom vi var bortbjudna räknade jag inte med några ateljébesök under dagen men då värdfolket delar mitt intresse för konst blev det faktiskt tid till det mellan en fantastisk påsklunch och eftermiddagskaffet. Mer om detta vid ett senare tillfälle men nu, först och främst, ett stort varmt tack till A, M och J för en härlig och givande Påskafton på Tjörn.
 


 


fredag 29 mars 2013

KORSETS DAG

Altaret med Jacobs stege i Eriksbergs gamla kyrka
 
Vi har nyss kommit hem efter att ha deltagit i Långfredagsgudstjänsten i Eriksbergs gamla kyrka. Kyrkoherden inledde med att berätta om gårdagens förrättning i en grannsocken, då de för att symbolisera passionsdramat och slutet slutet på fastan "dukade av" altaret, släckte alla ljus och när församlingsborna lämnade kyrkan gjorde de det i absolut tystnad. Genom att berätta detta ville han överföra samma stämning till dagens kyrkobesökare. På altaret i vår vackra 1100-talskyrka fanns inga ljus som brukligt är och enda utsmyckningen var fem röda rosor som representerade Jesus fem blödande sår och, med korset och Jacobs stege som bakgrund, anspelades på ett evighetsperspektiv.
 
Frågan i dagens predikan var: "Vad är värre än döden?" och svaret löd: "Det totala utanförskapet". Här syftades givetvis på att Jesus kände sig övergiven av alla, inklusive Gud, när han hängde på korset, men utanförskap är högaktuellt också i många nutida sammanhang och bör mana till eftertanke. Den i sammanhanget passande dikten Upprorsmän, stig fram! (ur diktsamlingen Korset blommar) av Biskop Nils Bolander upplästet och kommenterades.
 
Psalmerna som spelades hörde inte till de mer kända och var riktigt svårsjungna, så kantorn var nästan den enda som sjöng. Däremot framförde kantorn (sång och piano) och hennes make (sång och gitarr) några välkända sånger med anknytning till korset, bl a Någonstans bland skuggorna står Jesus och På en avlägsen höjd (för många kanske mer känd som Old rugged cross).
 
Efter gudstjänsten, när vi tillsammans med våra grannar G och B promenerade hem, avslöjade jag att jag, innan jag fick reda på vad de röda rosorna symboliserade, hade tänkt att det i påsktider borde ha varit gula blommor på altaret. B, som tidigare har varit kyrkvaktmästare, berättade att på "hans tid" var altaret avskalat från all utsmyckning utom fem röda rosor och några taggiga kvistar som plockades från en buske som växte i närheten av kyrkan och som kallades "Kristi törne". Till och med altarduken var då borttagen.
 
När Stora O och jag var små fick inga barn vara ute och leka med sina kamrater på Långfredagen och vi tyckte att det var den längsta och tråkigaste dagen på hela året. På radion förekom huvudsakligen program med religiös anknytning och musiken som spelades var så sorglig, så sorglig. I morse pratade vi om vad vi hade för oss dessa jättelååååånga Långfredagar men kunde bara minnas hur tråkiga de var. Kanske att jag målade påskbrev och planerade inför Påskaftonen, då vi skulle klä ut oss till påskkärringar och dela ut påskbrev, förhoppningsvis i utbyte mot lite godis, och påskbrasan på kvällen med påsksmällare vinande om benen. Jag tror nog att vi barn tyckte att Långfredagen var mycket längre och tråkigare än de vuxna, som också skulle hålla sig stilla den dagen. Men familjen skulle ju ha mat och, om inte annat, så hade ju föräldrarna sysselsättning medan de lagade till den i alla fall. Kan tänka mig att vi läste också, barn som vuxna.
 
Vid det här laget har klockan blivit drygt fyra på eftermiddagen och som vuxenplussare har jag ännu inte upplevt Korsets dag som ovanligt lång. Alla dagar går numera fort, alldeles för fort.
 
 
 
PS. Det svarta som syns på altaret är en mikrofon och hör alltså inte till det liturgiska.
 

torsdag 28 mars 2013

NU ÄR VI PÅ G


I det vackra solskenet idag har vi tagit ner några träd, kvistat, sågat kubbar och kört hem för att ha till ved nästa vinter. I rättvisans namn bidrog jag bara med lastning och lossning. Öppnade och stängde grinden gjorde jag också. Det kändes härligt att äntligen kunna arbeta utomhus, något som vi har längtat efter ett bra tag.

På ängen bakom huset ligger snön kvar och skaren bar, inte fyrhjulingen men oss, och med fantasins hjälp kändes det lite som att vara i fjällen. Allt gick som på räls och som tur var fick vi inte några träd i huvudet. En aning stela i kropparna var vi efter att ha varit måttligt rörliga i vinter. Promenader i all ära men vedhantering kräver kraft i arm och "bena böj" och är säkert nyttigare motion.

Maken är så idog när han sätter igång med något och ger sig inte förrän det han tänkt sig är gjort. Själv vill jag gärna göra avbrott och försöker fresta med kaffe- och matpauser lite då och då.

Bilden ovan tog jag för att tallens bark hade så vacker struktur och lyster men tyvärr kommer detta inte till sin rätt på kortet, där tallgrenen mest ser ut som ett mycket magert ben med skrovlig hy.

Egentligen hade jag idag bara tänkt skriva om Alex Schulman, som har satt upp enmansföreställningen Älska mig, som han och Sigge Eklund skrivit manus till. Bekräftelsebehovet är själva navet i föreställningen på Maximteatern. Jag lyssnade till AS i TV-programmet Go'kväll för några dagar sedan och enligt honom beror människors behov av att synas i sociala medier på deras enorma behov av bekräftelse. Kände att jag ville bemöta denna inställning med att den inte stämmer på mig, som mest håller till i bloggvärlden och minsann skriver för att jag tycker att det är roligt. Facebook är jag bara inne på emellanåt och twittrar gör jag inte alls men delvis har han nog rätt ändå. Visst tycker jag att det är roligt att blogga - men vem vill inte ha bekräftelse? Det tror jag alla vill - och behöver. Bekräftelse får jag bland annat när släkt och vänner (gamla som nya) från när och fjärran hör av sig med anledning av något de läst här på bloggen.

måndag 25 mars 2013

VÅRFRUDAGEN, VÅFFELDAGEN, MARIE BEBÅDELSEDAG

 


Det har väl inte undsluppit någon att det idag är Våffeldagen eller Vårfrudagen som den ursprungligen kallades. Oändligt många våffelrecept och tillbehör till våfflorna har presenterats i media av olika slag. Hos oss har vi som brukligt är ätit våfflor tillsammans med våra kära grannar. Förutom den klassiska grädden, jordgubbs- och blåbärssylten serverades i år också hallon och apelsinglass. Att vi var mätta efter denna våffelfrossa är ett understatement.

Anledningen till att vi äter våfflor på Våffeldagen, som infaller den 25 mars varje år, är att man förr i tiden hade större tillgång till mjölk och ägg när vintern var slut och därför kunde unna sig denna läckerhet.

Idag, som också är Marie Bebådelsedag, är en dag då ingen har namnsdag. Märkligt egentligen - det hade väl varit lämpligt att Marie hade haft namnsdag men Marie, som är en fransk form av Maria, har istället namnsdag på Mariadagen den 28 februari.

INVIGNING AV KONSTVANDRINGEN SÖDRA BOHUSLÄN 2013


Nu är den 15:e Konstvandringens samlingsutställning på Galleri Koch i Stenungsund invigd. Invigningstalet hölls av C O Evers som lovade att våren strax skulle vara här - med språng. Att Konstvandringen är vårens förelöpare lovar gott.

COE hänvisade till Tranströmer, vars diktkonst går rakt in i hjärtat och visar konsten vägen, och citerade följande dikt bestående av två sapfiska strofer som är ett av de versmått som Tranströmer tycker bäst om. Versmåttet, lärde jag mig, består av tre rader med vardera elva stavelser och en avslutande femstavig versrad.

Ostinato ur 17 dikter (1954). (Jag citerar endast första strofen eftersom jag tycker att den är ljusare och därför mer påminner om våren.)

 
Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
 
 
Vår och tid för vråken som kretsar över dånande hav och strand. Tid för konstvandring då de 45 deltagande konstnärerna bjuder in oss till sina ateljéer i påsk för att visa upp sina verk och till samtal om konst och deras sätt att arbeta.
 
Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med på invigningen men hoppas och ser fram mot att få tillfälle att under någon av påskdagarna, enligt senaste hjärnforskningsrön, kunna utveckla hippocampus genom att tillföra den nya associationer via konsten.


lördag 23 mars 2013

VÅR PÅ VÄGEN OCH KONST PÅ VÄGGEN


Idag var första gången på länge som jag var ute och körde bil utan att vara vettskrämd för att hamna i diket, för, tro´t eller ej, det var vår på vägen, t o m på vår lilla väg. Snö och is hade tinat och solen torkat upp vägen som nu var torr och fin.

Jag blev så upplyft av det fina väglaget att jag hade kunnat köra hur långt som helst men färden inskränkte sig till Herrljunga och tillbaka. I kommunens centralort såg jag konstutställningen som jag bloggade om igår och därefter passade jag på att handla när jag ändå var ute och körde. Slå ihop två flugor (eller fler) i en smäll får man göra när det är långt till affärerna. Det är både miljöfrämjande och ekonomiskt.

På kommunhuset visades utställningen 3 Profiler och profilerna är Berit Olméus Sten, Berit Frändås och Sven-Bertil Mårtensson. Några av deras verk visar jag här nedan.


Oljemålning av Sven-Bertil Mårtensson
 
Sven-Bertil Mårtensson, porträtt av dottern
 
Masker, Berit Frändås
 
Katter, Berit Frändås
 
Berit Olméus Sten är klart underrepresenterad när det gäller tavlor här på bloggen men det beror på att hon inte ville att man skulle fotografera hennes verk. Motiven till tavlorna hittar hon ofta i naturen i närheten av hemmet i Od. Tamdjur som kor, får och höns har dominerat tidigare men i den här utställningen är det vilda djur som räv och rådjur som förekommer, liksom fåglar.
 
Sven-Bertil Mårtensson målar mest porträtt, både på beställning och på eget initiativ. Porträtten är inte bara avbildningar utan SBM har som ambition att utforska och återge de avmålade personernas karaktär.
 
Berit Frändås målar mycket akvarell och gör även akvarellkollage. En enda oljemålning med namnet Islossning fanns med på utställningen och förutom målningarna visades några skulpturer av järnskrot och en metallskål. Nytt för mig var ett antal CD-fodral i vilka akvarellmålningar var instoppade. Vitsen var att man skulle kunna byta motiv om man tröttnade på det ursprungliga. Fiffigt!
 
Porträtt av Sven-Bertil Mårtensson
 
 
Det var allt om vägar och konst för idag. Glöm nu inte att släcka ljuset mellan kl 20.30 och 21.30!

 


 
 



fredag 22 mars 2013

KONSTUTSTÄLLNING HERRLJUNGA

Kulturhuset i Herrljunga
 
 
Under namnet Tre profiler ställer Berit Olméus från Od och Berit Frändås och Sven-Bertil Mårtensson, båda från Ulricehamn, ut i Herrljunga Kulturhus. Vernissage i morgon, lördagen den 23 mars kl 11.00 - 13.00. Utställningen pågår till och med den 30 mars. Övriga öppettider hittar du här.
 
De tre  konstnärerna kommer att visa upp en härlig blandning - skrotkonst, akvarell, olja och cd-fodral. De tycker att det är kul att ställa ut tillsammans och, eftersom de gör så olika saker, konkurrerar de inte utan kompletterar varandra.
 
 
Klappar hjärtat för konstnären Lars Lehrin kan jag tipsa om att han kommer att vara gäst i kvällens TV-program Go´kväll (SVT1 kl 18.15)

torsdag 21 mars 2013

VILKEN VISP VÄLJER DU DÅ?


Den här självgående vispen fick jag i julklapp av omtänksamma Hällsviksbor. Budskapet gick inte att ta miste på. Vispen skulle förhindra att jag bränner vid maten i fortsättningen.

I ett matlagningsprogram på TV ikväll användes en likadan visp som min fina Stirrvisp. Den är batteridriven och kan ställas in på tre olika hastigheter. Tanken är att man skall placera den i kastrullen och låta Stirr sköta vispandet/rörandet under tiden man själv uträttar något annat. Jag har använt vispen vid ett flertal tillfällen men måste tillstå att jag inte vågat lämna spisen, utan stått där och förvånat övervakat vispen. Mina farhågor har varit att den skulle fara runt och välta men den står på sina tre ben kvar där man placerat den och darrar snarare än snurrar. Det funkar.

Nästa gång det skall röras i grytorna här hemma skall jag lita på vispen och prova att göra annat under tiden den arbetar. Nu gäller det bara att komma ihåg att använda den, för vanans makt är stor och ofta plockas de gamla invanda visparna fram.

Tanken på val av visp fick mig att associera till Loppan, en lek som vi lekte som barn. Ett, två, tre, fyra - vilken visp väljer du då? (Det går säkert bra att byta ut färger mot vispar - Stirrvisp, ballongvisp, elvisp eller ståltrådsvisp.) Hur den leken går till kan du se här.

När det gäller vidbränning är det ju faktiskt så att värmen på plattan har en viss betydelse också!

tisdag 19 mars 2013

I STÄLLET FÖR


I morse försökte jag ringa en god vän men hon var inte anträffbar eftersom hon var på gym och därefter skulle iväg och få en massagebehandling. Jag kände då att jag verkligen skulle behöva en uppryckning själv och värmde vatten i en kastrull, hängde en handduk över huvudet och njöt av ett ångbad. Därefter baddade jag mitt eldröda nylle med iskallt vatten och lade på en ansiktsmask av äggula, som fick sitta på en stund tills den stelnat riktigt ordentligt. Färgen på ansiktet liknade nu en asiats och för en kort stund kunde jag låtsas att jag fått en vacker solbränna. Innan äggmasken tvättades bort hade den torkat och snörpt ihop ansiktet (och halsen - inte att förglömma) ganska rejält. Lite mjukare i skinnet vill jag gärna tro att jag blivit efter denna procedur och, när jag ändå var på gång, tog jag itu med mina naglar också.

Vid det här laget var det egentligen dags för Stora O:s och min dagliga promenad men, eftersom det blåste svinkallt och dessutom snöde lätt, beslutade vi oss för att stanna inomhus och istället motionera hjärnorna. Jag fick med mig maken på att spela TP och vi lärde oss bland annat att det var Napoleon som krönte sig själv till kejsare av Frankrike, att Georg Washingtons löständer var av trä, att en svensk industriarbetare tjänade 40 öre i timman år 1900 och att det var Noel Coward som konstaterade att det är galna hundar och engelsmän som går ut i middagssolen, kunskaper jag hoppas att vi aldrig glömmer!

Så, i stället för att gå på gym, få massagebehandling och promenera har dagen bjudit på hemmaspa och frågelek. Ut har vi bara gått för att hämta posten och mata fåren. Brrr, så kallt! Det vill allt till att det blir varmare och helst soligare i morgon då det är vårdag-
jämning.



ELDFEST

 

Jag hörde på radion att ikväll, natten mot sista onsdagen före den persiska nyårsdagen (Nouruz), inleder de iransktalande folken sitt nyårsfirande med en eldfest (Chaharshanbe Suri). Vid eldfesten är det sed att äta torkade nötter, bär och en varm soppa. Brasor tänds och man hoppar över små eldar samtidigt som man sjunger en ramsa som översatt lyder så här:
Min gula nyans (min blekhet) ger jag till dig!
Din röda rodnad (din glöd och värme) får jag tillbaka av dig.
 
Enligt Wikipedia är ramsans mytologiska innebörd att elden botar sjukdomar. Den religiösa bakgrunden till eldfesterna är att man skall välkomna de avlidnas själar med värme och renhet, och av vördnad för ljuset och elden avstår vissa från att hoppa över elden och istället sjunga och dansa kring den.
 
Nouruz infaller på vårdagjämningen och firas för att hälsa våren och solen välkomna. Denna vårhögtid av persiskt ursprung har firats i mer än 3 000 år och är den viktigaste persiska högtiden. Och firas gör det rejält, för festligheterna pågår i ungefär 18 dagar.
 
Den som är intresserad av att läsa mer om Nouruzfirandet kan göra det här.
 
Här i Västergötlands inre är det riktigt råkallt och blåsigt idag, så för att hålla värmen skulle det inte vara helt fel med några eldar. Fast, vi håller oss nog inomhus och brassar på i kamin och kakelugn istället.

måndag 18 mars 2013

GLAD ÖVERRASKNING


Idag blev jag glatt överraskad när jag i brevlådan fann en försändelse med tre pyttesmå böcker, 10 x 15 cm och bara 4 mm tjocka. Dessa tre nordiska noveller, utgivna av det svenska förlaget Novellix, hade A skickat till mig. Jag tackar och niger och skall med glädje kasta mig över Ett köns bekännelse av Rikka Pulkkinen (Finland), OK International av Jakob Ejersbo (Danmark) och Det gula huset av Gyrdir Eliasson (Island), vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2011.

Inte för att det var en överraskning precis men i posthögen låg också Månadens bok, som jag inte kommit mig för att avbeställa i tid. De dödas samtal av Reginald Hill var betydligt mer omfångsrik än de tre novellerna tillsammans. Det är en kriminalroman, där gärningsmannen, lustigt nog, skickar in just noveller till en tävling anordnad av ortens bibliotek, vari han detaljerat redogör för sina mordhandlingar. Jag läser inte så ofta deckare men skall ge mig i kast med den efter att först ha läst novellerna. Anledningen till att jag gick med i Månadens bok var att det lockades med en stekpanna. En sådan behövde jag, för vår var så förskräckligt tung. Med de två första böckerna kom stekpannan "Oliver", som jag är jättenöjd med och därför tänker jag inte som annars när jag nappar på "erbjudanden" - "Att jag gick på det!"

Glad blev jag också över brevet från vårt fadderbarn, Jhoselin i Bolivia, där hon berättar att hon avslutat sina studier och nu praktiserar som sömmerska/designer. Att hon är klar med sin utbildning innebär att hon inte längre behöver vårt stöd men jag hoppas att vi kan fortsätta att brevväxla ändå, för det är roligt att höra hur det går för henne och det verkar som att hon vill hålla kontakten med oss också.

söndag 17 mars 2013

RYNKIG ELLER EJ, NJUT AV LIVET

Bilden hämtad från FB
 
På Facebook diskuteras åldrandet just nu, eller spår av åldrandet snarare. Reklamen för hudvårdsprodukterna Beaudify och Recovery lovar under rubriken 57-årig mor ser ut som 26 att om du använder dessa båda produkter i kombination varje morgon försvinner rynkorna och huden blir lysande och fastare och fastare. Billigt är det också jämfört med ansiktslyftningar och botoxinjiceringar.
 
Glädjande nog så är de flesta som kommenterat nöjda med både sin ålder och sitt utseende, vilket framgår av dessa citat: Vad är det för fel på att se ut som 57 när man är det? Vi vill väl inte likna tonåringar livet ut? Finns inget vackrare än ett ansikte med spår av livet! och ...vad är det för fel på att åldras, njut av livet flickor, vi är ändå inte äldre än vad vi känner oss!
 
Egentligen tycker jag inte att "undermedel" av det här slaget är värda att lägga varken krut eller pengar på men jag tyckte att bilden var kul och därav inlägget.
 
OBS! Konsumentverket varnar för oseriösa bolag som bl a säljer Beaudify, om någon skulle få för sig att testa. 

lördag 16 mars 2013

VÄRMANDE VURMAR

Vintervurm 2004
 
Nästan varje vinter vurmar jag för något speciellt. Det kan vara att måla, sticka och läsa - och när jag vurmar, då vurmar jag rejält. Börjar jag t ex att sticka sockar stannar det inte vid ett par, utan resultatet blir sockar en masse, som på nedanstående bild.
 
Vintervurm 2006
 
En vinter stickade jag mössor, naturvita och vinröda i SilkyWool, ett underbart garn, mjukt och samtidigt formfast, silke och ull blandat. Förutom att jag stickade två mössor till mig själv prackade jag på släktingar och goda vänner dessa huvudbonader också. Trots att mösstickningsvurmen egentligen är över har jag lovat att sticka en mössa till en barndomsvän men jag har inte lyckats få tag i det rätta garnet ännu. Så här ser mössan ut.
 
Vintervurm 2011
 
När jag idag funderade på om jag hade haft något högintensivt tidsfördriv för mig i vinter, kunde jag först inte komma på något och det tog jag som en förklaring till varför jag har tyckt att denna vinter har varit så förskräckligt lång. Men när jag skulle göra en förteckning över de böcker jag läst i år gick det upp en talgdank, för det visade sig att jag sedan nyår hade läst ca 15 böcker och det är jättemånga för att vara mig. Jag blev riktigt förvånad, för jag läser vanligtvis så sakta. Läsning har tydligen varit min vurm i vinter och här kommer en bild på boktraven som jag plöjt. Därtill kommer några böcker som jag lånat och lämnat tillbaka och några utlånade.
 
Vintervurm 2013
 
När vintern till slut släpper sitt grepp ser jag fram mot att få påbörja vårarbetet i trädgården. Lusten till trädgårdsarbete har ökat undan för undan, så nu kan jag nästan påstå att det också har blivit en vurm. Konkurrensen från trädgårdsarbetet till trots tror jag nog att det blir tid att även framöver sticka näsan i en och annan bok. Förhoppningsvis blir det tid över för målning också. Stickningen får vänta tills nästa vinter.
 
 
 





fredag 15 mars 2013

TVÄRA KAST


Tidigt i morse var här mer än 18 grader kallt men temperaturen steg snabbt och på eftermiddagen hängde jag ut tvätt på tork första gången i år. Ser fram mot att ta in den om en stund och känna den friska doften. Ljuvligt! Ljuvligt var det också att sitta ute i solskenet med kaffe och bok. Solen värmde så gott där jag satt i lä att jag blev sömning och nickade till en stund.

Jag vill inte påstå att ombyte förnöjer, för jag hade gärna haft plusgrader från morgon till kväll vid det här laget. Men, eftersom vädret inte låter sig styras och snön ligger kvar fläckvis, behåller jag broddarna på ett tag till för säkerhets skull.

 
TREVLIG HELG!




torsdag 14 mars 2013

THE SECRET

 
The secret of living is giving
 
Akrylmålning av Ebba Kristina Wingårdh,
målad tillsammans med föräldralösa barn i Sydafrika.

tisdag 12 mars 2013

KOMETSPANING

Pan-STARRS ovanför Queenstown, Nya Zeeland i början av mars.
 
Nu är det kometdags och den här veckan kan vi hålla utkik efter komet Pan-STARRS på kvällshimlen. Bästa chans att upptäcka den är i morgon, den 13 mars, då den ligger en bit under månens skära och bästa tiden att leta är strax efter solnedgången. Man bör kunna se kometen strax ovanför där solen just försvunnit. Det är viktigt att ha fri sikt i väster och, trots att man kan se den med blotta ögat, är det bra att använda en fältkikare.
 
Dessa tips kommer från rymdexperten Gunnar Sporrong som intervjuats i dagens GP. Han förklarar också att en komet kan sägas vara en smutsig isklump som kommer från ett kometmoln i ytterkanten av vårt solsystem. Kometerna cirklar där i en lugn bana men det händer att de kolliderar och kommer ur kurs. När de närmar sig solen smälter de och får en svans och blir då lättare att upptäcka.
 
Kometer kan normalt bara skådas vart femte/tionde år men 2013 verkar bli ett kometrikt år, för redan i november/december väntas ytterligare en komet.
 
Just nu har det mulnat på och börjat snöa lätt här i Eriksberg så möjligheten att få se kometen ikväll har minskat. Men, är det molnigt ikväll får vi hoppas på bättre lycka i morgon, för visst antar vi utmaningen att spana komet. Gör det du också!

måndag 11 mars 2013

LILJEVALCHS VÅRSALONG

Liljevalchs Konsthall
 
 
I lördags besökte CMO och jag Liljevalchs Vårsalong, den nittioandra i ordningen. Länge var det verk av amatörer som ställdes ut men med tiden har de i allt högre grad ersatts av mycket hantverksskickliga konstnärer. Vårsalongen pågår fram till den 24 mars och utav de över 8000 verk som skickats in för jurybedömning antogs och visades 315.
 
Fantasin har inga gränser på Vårsalongen, där en massa olika uttryck både tävlar och samsas om uppmärksamheten. Utställningen i år rymmer fler verk än vanligt och det är överraskande mycket måleri och inte så mycket foto, trots det explosionsartade intresset, som skulle kunna förväntas. Vårsalongen står för generositet, tolerans för bredden av uttryck och speglar bildtänkandet i hela Sverige eller, som konsthallschefen Mårten Castenfors uttrycker det, "Det är så här det ser ut i Svedala".
 
Jag visar här några skulpturer från utställningen:
 
Keramikskulptur Halsbandet av Ellinor Augustin.
 
 
Träskulptur Kalven av Inga Hjolman.
 
Dessa båda skulpturer ingår i en större serie träskulpturer med titeln Jag vet att du är där.
Konstnär: Mattias Härenstam
 
Spets Spets, skulptur av virkade spetsar. Konstnär Anna Karin Pettersson.
 
Modellbygget Varje grop en grav av Kent Fernström.
En hyllning till den idylliska stadsdelen Hagalund som jämnades med marken 1971.
 
Det var en brokig utställning som präglades av färg, fiffigheter, fantasi och hysteriskt kitsch och, trots trängseln, blev man på gott humör av att titta på de många varierande verken. Som jag skrev igår var vi och såg Munchutställningen på Thlelska Galleriet tidigare på dagen och även om jag inser och uppskattar storheten i Edvard Munchs konstnärskap är hans verk så välkända, eftersom man sett dem flera gånger tidigare, att överraskningen uteblev.
 
Här på Vårsalongen däremot duggade överraskningarna tätt och jag njöt av att kunna strosa omkring och, utan alltför höga krav på analysering, förvånas över all uppfinningsrikedom och studera olika tekniker och material. Det var roligt och det märktes att fler besökare än jag tyckte så. Enligt Mårten Castenfors "är tanken med Vårsalongen att utställningen skall vara som ett gottebord - generöst, spretigt och brötigt ....... Man skall göra det kul".
 
Jag har här endast visat bilder på skulpturer. Det skulle leda alltför långt att försöka beskriva måleriet i dess olika former också men jag vill kortfattat avsluta med att i en del verk kunde man spåra påverkan från andra konstnärer som Ola Billgren, Francis Bacon och Gustaf Fjaestad för att nämna några. Lördagens båda utställningar var mycket givande och lämnar mycket att fundera på. 
 
 
 
 


söndag 10 mars 2013

KONSTRESA - THIELSKA GALLERIET

Flickor på bron, oljemålning av Edvard Munch
 
Broar återkommer i Munchs verk (t ex även i Skriet). De symboliserar övergång från ett tillstånd till ett annat. I Flickor på bron, som hyllar kvinnan, har Munch gestaltat ungdom, mognad och ålderdom i samma bild.
 
 
Igår, tidigt som attan, åkte CMO och jag till Stockholm för att gå och se Munch-utställningen på Thielska Galleriet och därefter Liljevalchs vårutställning.
 
Jag visar och kommenterar här några av den välkände norske konstnären Edvard Munchs (1863-1944) tavlor som vi såg på Thielska galleriet i samband med 150-årsjubileet av hans födelse.
 
Den sjuka flickan, oljemålning av Edvard Munch.
 
 
Motivet till Den sjuka flickan har sitt ursprung i Munchs storasysters död i tuberkulos vid 15 års ålder. Detta verk visar på den neurotiska expressionism som han använde för att förstärka bilden av verklighet. Den sjuka flickan, som finns i minst sex varianter, blev hånad och kritiserad när den visades på höstutställningen i Kristiania 1886 och blev Munchs avsked till realismen.
 
Eken, oljemålning av E Munch.
 
I denna målning tycker jag att man tydligt kan se influenser från van Gogh, särskilt i virvlarna i trädkronan.
 
E Munch blev i slutet av 1800-talet en viktig pionjär för den moderna konsten och han bidrog till utvecklingen av expressionismen och symbolismen. Några konstnärer som påverkade honom var den norske nationalistkonstnären Christian Krogh och Edouard Manet (avant-garde-måleri), Vincent van Gogh (impressionism,) Henri de Toulouse-Lautrec och Paul Gauguin, som han kom i kontakt med när han studerade i Paris.
 
Madonna, litografi av Edvard Munch.
 
Madonna, som tillsammans med bl a Skriet, ingick i en bildsvit som konstnären kallade Livsfrisen, där han tolkade det moderna psyket. Flera litografier med samma motiv fanns att beskåda.
 
Porträtt av Friedrich Nietzsche, oljemålning av Edvard Munch.
 
Museet i jugendstil uppfördes 1907 som bostad åt finansmannen Ernest Thiel, då en av Sveriges mest betydande konstsamlare, och hans familj. Thiel var en stor beundrare av filosofen Nietzsche och ansåg Munch vara bäst lämpad att tolka Nietzsches ande- och tankevärld. Han beställde därför 1905 detta monumentala postuma Nietzscheporträtt utav Munch, som han för övrigt var mecenat till. Nietzsches grundsyn återspeglades i konsten i slutet av 1800-talet och Munchs uttalande Jag målar inte vad jag ser. Jag målar vad jag såg, är en bra beskrivning av tidens anda.
 
Det blev mycket om Munkutställningen, som bestod av ca 20 oljemålningar och 95 grafiska verk, så jag återkommer med upplevelserna på Liljevalchs Vårutställning vid ett annat tillfälle.
 
Innan jag slutar tackar jag CMO för att han var så omtänksam och tog initiativet till denna resa och för en mycket trevlig och uppskattad dag tillsammans.
 
Thielska Galleriet, Stockholm
 







fredag 8 mars 2013

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN


Idag är Internationella Kvinnodagen som instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Parollen var då Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism. Genom beslut i FN:s generalförsamling 1977 om införandet av en gemensam kvinnodag den 8 mars varje år ändrades den internationella kvinnodagen från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag som firas på olika sätt. I vissa länder har denna dag genom att förlora sin politiska innebörd blivit en dag då männen uppmärksammar kvinnorna medan kvinnodagen i andra länder fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på ojämställdheter i samhället. Det finns gott om orättvisor att bekämpa, särskilt i fattiga länder där kvinnorna ofta behöver och förtjänar vårt stöd.

En EU-kommissionär argumenterade 2009 att så länge vi behöver fira kvinnodagen betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag.

I Göteborg, t ex, pågår följande aktiviteter i samband med Internationella Kvinnodagen.

Till sist vill jag med dessa tulpaner gratulera mina Sivor, som så passande har namnsdag idag. Stort grattis och kram!

torsdag 7 mars 2013

DÅLIGT SAMVETE


Ett av mina dåliga samveten hänger här på väggen i form av en ukulele. Där har den hängt i flera år nu och varje dag blir jag påmind om att jag borde lära mig att spela på den. Jag känner flera som lärt sig hantera detta instrument inom en rimlig tid, så det borde ju inte vara helt omöjligt.

Vad är det då som hindrar mig? Ukulele verkar ju vara ett sådant roligt instrument att spela på och man blir så glad av musiken. Det kan inte vara något annat än lathet eller kanske rädsla för att misslyckas som håller mig tillbaka men, för att sätta press på mig att komma igång, skriver jag om det här på bloggen. Jag skall också skaffa noter och se till att ukulelen blir stämd. Ja, sedan finns det väl inte längre någon ursäkt för att den skall hänga oanvänd på väggen längre, eller?

Lyssna här på några glada ukulelespelare som inte hållit på så länge. Hade jag bott i deras närhet skulle jag gärna ha spelat och sjungit tillsammans med dem.

onsdag 6 mars 2013

KARIN BOYE


I morgon, torsdagen den 7 mars kl 19.00, ges föreställningen Ja visst gör det ont - ett musikaliskt porträtt av Karin Boye på Herrljunga kulturhus. Sång av Ida Olsson och sång och gitarrspel av Simon Ljungman. Arrangör är Herrljunga Kulturhus & Kultur Väst.

Här kan du lyssna till Ja visst gör det ont när knoppar brister.