Idag var det lätt att koppla nattens dröm till verkligheten. Jag drömde att jag var i en livsmedelsbutik (välkänd livsmedelskedja) och i samband med att jag behövde uppsöka kundtoaletten blev jag hänvisad till ett skjul ett stycke ifrån affären, eftersom de inte kunde erbjuda sådan facilitet. Väl framme vid det, som det visade sig, ruggiga uthuset tog det en bra stund innan jag fick upp dörren. Så här långt är det inte svårt att härleda drömmen till de senaste dagarnas debatt om Västtrafiks utspel i Lidköping, där man behöver ha mobiltelefon till hands för att kunna ta sig in på toaletten.
I drömmen möttes jag av en man som satt alldeles innanför dörren. Det var mörkt och kallt därinne, väggarna var av sten och han var smutsig med rufsigt hår och vild blick. Jag slängde snabbt igen dörren och rusade tillbaka in i livsmedelsbutiken, som oförskyllt fått lida för Västtrafiks fadäs, istället för att hjälpa den stackars mannen. Åter i affären talade jag om för dem att det var absolut nödvändigt att de byggde en ordentlig kundtoalett och också hur detta skulle gå till.
Jag får fundera på vad den kusliga upplevelsen från "utedasset" kommer ifrån. Eventuellt kan jag ha påverkats av Siri Hustvedt och hennes make Paul Auster, för jag har nyligen läst/håller på att läsa en del av deras böcker och är helt fängslad och ibland skrämd av dessa författares sätt att bokstavligt talat ta sig in i hjärnorna på böckernas karaktärer. Men det kan också vara så att någon behöver min hjälp.
Det sägs att drömmar är bra för hjärna och minne. De hjälper hjärnan att återställa sig själv och förbättrar vår inlärningsförmåga. När vi drömmer är de delar av hjärnan som kontrollerar det logiska och kritiska tänkandet avstängda och därför upplever vi det som händer i drömmen som fullt normalt. Att det kritiska tänkandet var avstängt framgår klart och tydligt av att jag, utan att darra på manschetten, i drömmen kunde ge instruktioner om hur toalettbygget skulle gå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar