onsdag 27 februari 2013

FRIDA I VÅRSTÄDNINGEN


Nu har jag så länge ojat mig över att vintern inte släpper sitt grepp och ger plats för våren, och vad hände idag när solen strålade från klarblå himmel och temperaturen steg till +5 grader? Jo, istället för att ta vara på den fina dagen och gå ut och njuta av det vackra vädret satte jag igång att vårstäda i badrummet. Inspiration till detta ryck fick jag igår när jag hörde att min vän B hade gett sitt TV-rum en grundlig omgång.

Inte nog med att väggar, golv och porslin rengjordes och fönstren putsades - jag fick också för mig att garderoben i badrummet som vi använt som linneförråd skulle bytas ut mot ett bredare linneskåp som fanns i ladugården. Stora O fick jag förvånansvärt lätt med på noterna och snart var vi på väg i snön med linneskåpet lastat på skottkärran. När vi hade släpat in det i badrummet, visade det sig att det inte gick att få in skåpet på den avsedda platsen mellan badkaret och väggen, för vi hade inte tänkt på handdukstorken som satt där på väggen och tog plats. Typiskt för oss att det är något vi inte tänkt på. Vi hade ju mätt så noggrant - och skåpet skulle få plats. Så det blev till att lyfta bort badkaret, vilket visade sig vara bra, för då blev golvet därunder rengjort och det behövdes kan jag säga. Till slut hade vi baxat in skåpet och ställt tillbaka badkaret och då gick det upp för oss att högerdörren inte skulle gå att öppna fullt ut, också på grund av handdukstorken. Av samma anledning skulle inte heller trådbackarna kunna dras ut.

Men vi bestämde oss för att fortsätta och se hur det blev och medan Stora O satte in backar och hyllplan i skåpet och monterade på dörrarna gick jag och satte mig en stund på altanen. Det var verkligen skönt att komma ut en liten stund i solskenet och där satt jag och funderade på hur det kom sig att det ofta inträffar knepigheter när vi sätter igång med ett projekt. Att jag med min impulsiva läggning råkar ut för oförutsedda händelser kan jag förstå men att Stora O, som vanligtvis är så lugn och sansad, blir så ivrig förvånar mig fortfarande efter att ha varit gift med honom i nästan ett halvt sekel.

När allt var klart visade det sig att resultatet blev riktigt bra trots allt. Skåpet passade precis mellan badkar och vägg, dörren gick att öppna nästan fullt ut och inte gör det väl något att trådbackarna inte går att dra ut.

Frida i vårstädningen



tisdag 26 februari 2013

FALKS GRAV

Falks grav, Hökensås
 
Ikväll har jag tittat på ett nytt TV-program som heter Det händer här. Denna svenska historieserie tar oss med till små orter i Sverige och berättar om intressanta händelser och livsöden som utspelats där.
 
Kvällens ort var Habo och tre historiker fick i uppdrag att ta reda på så mycket som möjligt om följande:
    • Falks grav och mysteriet med varför det alltid finns blommor på graven och vem som lagt dit första blomman.
    • Vad raggarna hade för sig förr.
    • Häxprocessen mot Marit i slutet av 1500-talet 
Den berättelse som flest invånare i Habo sedan röstade på fick därefter ge namn åt en rondell i Habo. (Falks rondell, Raggarrondellen eller Marits rondell.)

Resultatet av röstningen blev att rondellen döptes efter Falk och eftersom jag tidigare hade hört talas om Falks grav på Hökensås, fann jag hans öde mest intressant. Jonas Falk, som tillsammans med en kompanjon 1854 begått ett postrån och dödat postiljonen, dömdes till avrättning genom halshuggning, en blodig avrättning som folk hade rest långa vägar för att bevittna. Frid, som kompanjonen hette, blev däremot skonad. Dödsstraffet var vid den här tiden på väg att avskaffas och de som ändå dömdes till döden skulle ha begått ett riktigt allvarligt brott. 

Så var det mysteriet med blommorna på Falks grav. Det finns nämligen alltid färska blommor där, även när snön ligger djup. Detta har förbryllat människor i Habo med omgivning, en del har utan resultat till och med övernattat för att försöka lista ut vem som sätter dit blommorna. En hembygdsintresserad man som hört om TV-programmet på radio berättade att det ursprungligen fanns ett enkelt träkors på Falks grav, som senare ersattes av ett järnkors tillverkat av en smed. Denne smed hade sagt att blommorna till en början hade placerats på graven av Falks lillasyster. Kanske förde ättlingar till henne eller rent av Habobor därefter traditionen vidare? Ingen som vet.

Häxprocessen mot Marit var också mycket intressant medan jag inte tyckte att raggarnas förehavanden förr var speciellt avlägsna, men så uppfattar man förmodligen händelser som sker under ens egen levnadstid. Det jag inte kom ihåg från den tiden var den förfärande insikten att människor kunde bli steriliserade för att de ansågs ha ett dåligt uppträdande.Titta gärna på programmet Det händer här i sin helhet.

måndag 25 februari 2013

PELARGONIER

 
 
Nyplanterade pelargoniesticklingar i solskenet, under överinseende av huvudlös Don Quijote och, inte Sancho Panza men dock, vår älskade Såte.

söndag 24 februari 2013

lördag 23 februari 2013

HISTORISKA STUDIER



Jag läste att Kenneth Nyberg, docent i historia vid Göteborgs Universitet, har startat bloggen historiskastudier och tyckte att det lät intressant. Det har dykt upp institutionsbloggar vid andra universitet runt om i världen men i Sverige finns det än så länge inte så många, och, eftersom bloggen är en bra form att nå ut med det som görs vid historiska institutionen både till allmänhet och presumtiva studenter, startades historiskastudier.

Startsidan avskräckte mig lite till en början med beskrivning av avancerade utbildningar som leder till doktors- och licentiatexamina men det visade sig att det fanns mycket annat spännande att läsa på bloggen, till exempel skriver antikvetare, arkeologer och historiker om sin forskning på ett populärvetenskapligt sätt. Det rapporteras också från intressanta konferenser, recensioner av nya böcker och resebrev från platser av historiskt-arkeologiskt intresse. Några aktuella exempel: Klimatfrågor om mat, Så lär sig spädbarn dubbla språk, Orustvarven under 300 år - från småskaligt snickeri till yachtindustri och Ta det lugnt, jorden går inte under idag. På bloggen hittar man dessutom många intressanta länkar och ett kalendarium.

Som framgår är ämnena varierande, så det finns säkert något av intresse för var och en som besöker bloggen.

fredag 22 februari 2013

torsdag 21 februari 2013

TROTSA VINTERN!


I måndags töväder och nu vinter, snö och is igen. Jag har tröttnat på att gång på gång bli lurad av vintern och bestämt mig för att trotsa den. I förrgår gav jag mig därför, trots kylan, med raska och beslutsamma steg till ladugården, där jag satte igång att skrapa trädgårdsmöblerna och idag har jag målat den ena av stolarna. Den står nu på tork i tvättstugan och i morgon tar jag mig an ytterligare en stol.

Nästa vecka skall det tydligen bli soligt och varmare väder. Då kanske snön äntligen försvinner och jag ser fram mot att de nymålade trädgårdsmöblerna skall få komma till sin rätt i (jag vågar nästan inte skriva det) vårsolen. Kanske man till och med kan sitta ute med näsan i vädret en stund?

Inte nog med att vädret har gäckat oss. Det har också talgoxen, som jag trodde var den fågel som med sitt enträgna cykelpumpsliknande läte har hörts på morgnarna. Stora O har med hjälp av boken Fågelsång (150 fåglar och deras läten) listat ut att det är en svartmes. Att det var en talgoxe kunde jag ha svurit på.

Jag kunde inte hitta svartmesens läte på nätet för på de filmsnuttar jag tittade på var svartmesen mest intresserad av att äta. Istället kommer här en liten talgoxesång.

onsdag 20 februari 2013

ÄR 200-ÅRINGEN REDAN FÖDD?

 
För att jag är frisk och än så länge tycker att det är så roligt att leva har jag ibland tänkt att det är allt lite orättvist att vi människor inte blir äldre än vi gör och har då jämfört oss med träd, som kan bli jättegamla, om de inte blir avverkade förstås. Jag är väl medveten om att jämförelsen haltar, för om man jämför människans livslängd med t ex dagsländans blir situationen den rakt motsatta. Förnuftet säger också att den rådande ordningen säkert är bäst, eftersom det redan nu är svårt att ta hand om gamla och sjuka människor och att det finns så många svältande och på andra sätt nödlidande i världen.
 
Av en artikel om livslängd i Icakuriren av Fredrik Kullberg framgick att de personer som hade uppnått en ålder av 100 år hade ökat från 127 (1970) till dagens nästan 2 000, en mer än tiofaldig ökning, och att SCB räknar med att Sverige år 2060 kan komma att ha ända upp till
14 000 hundraplussare.
 
Medellivslängden ökar nästan överallt på jorden med undantag från katastrofdrabbade områden. Det speciella för Sverige är att andelen riktigt gamla människor ökar så snabbt.
Säkert ligger förklaringen i att en kombination av gener och miljö har skapat särskilt goda förutsättningar för ett långt liv just här. (Svenskarnas medvetenhet om hälsan, tidiga satsningar på avlopp, reningsverk och rinnande vatten som minskat barnadödligheten, bättre bostäder, allmän sjukvård och nya blodtryckssänkande mediciner som minskat dödligheten har bidragit till den ökade livslängden.)
 
Men mycket av åldrandet är fortfarande en gåta.Till exempel frågar man sig varför antalet hundraåringar är så skyhögt just i ett bälte över Öland och västerut över Smålands steniga inland och nordöstra Skåne. Henrik Ennart, som fördjupat sig i åldrandet i sin nya bok Åldrandets gåta, har upptäckt att levnadsvillkoren i denna zon liknar de på den japanska ön Okinawa och på italienska Sardinien, där människor är särskilt långlivade.
 
Hur gamla kan vi då bli? En kontroversiell Cambridgedoktor tror att den första människan som kommer att uppnå sin 1 000-årsdag eventuellt redan kan vara i livet medan mer försiktiga forskarkolleger tror att något idag levande barn kan komma att bli 200 år.
 
Ett hälsohot har emellertid seglat upp och det är, enligt Brun Ulfhake, professor i anatomi, människors stora intag av socker och kolhydrater liksom brist på motion.
 
Atta tips till ett långt liv (enligt Åldrandets gåta av Henrik Ennart)
 
Några garantier finns ännu inte. Men här är några tips för ett riktigt långt liv.
 
  1. Sluta äta innan du är mätt. Så gott som alla skulle må bra av att äta mindre. Men undvik ett onormalt lågt BMI.
  2. Ät mycket grönsaker. Se till att ha alla färger på tallriken, inte minst mörkgrönt och gult.
  3. Skär ned på sockret.
  4. Träna lagom. 1 - 2,5 timmar i veckan utan att bli mycket andfådd är enligt en stor studie bäst för livslängden.
  5. Träna styrka. Mycket av åldrandets processer hänger ihop med att vi från 30-årsåldern förlorar muskelmassa. Går att bromsa med explosiv styrketräning.
  6. Läs, planera, lös problem. Håll hjärnan aktiv hela livet.
  7. Drick kaffe. Tre koppar per dag verkar skydda mot demens.
  8. Var glad och snäll. Med ett skratt till hands blir livet roligare att leva och andra tycker om dig mer.
 
Var rädd om dig!
     
     
     
 
  1. 


måndag 18 februari 2013

VÅR I LUFTEN?


Som jag håller på och spanar efter vårtecken! Idag är det flera plusgrader ute, fåglarna kvittrar och, nytt för dagen, "öfsadröp". Snön har kasat ner från taket på vår lilla ladugård och hänger i stora sjok nedanför takskägget, d v s den del av taket som sticker ut över väggen.

Ordet "hofs" har funnits länge i svenskan i olika former som Hofs, ofs, höfs, öfs. "Öfsadröp" kallas det när det rinner från taket och ordet är ursprunget till engelskans "eavesdrop" som betyder tjuvlyssna - man står under takskägget i takdroppet och lyssnar i smyg.

Anledningen till att jag så ingående betraktade "öfsadröpet" idag var att jag väntade på att hjälpa Stora O med ett lass hö som han var och hämtade. Tjuvlyssning hade jag inget för men ljudet från vattendropparna fick mig att tänka på visan "Droppen Dripp och Droppen Drapp". Lyssna på den, framförd av Alice Babs och dottern Titti, kan du göra här.

lördag 16 februari 2013

MEZQUITA

Mezquita, Cordoba
 
Från Cordoba har jag fått ta del av A:s och M:s besök i Mezquitamoskén som tog två århundraden att bygga. Uppförandet påbörjades 784 under den yadiska dynastins glansperiod. Den tidigare västgotiska katedralen, som i sin tur var byggd ovanpå ett romerskt tempel, revs för att ge plats åt moskén. Senare har moskén byggts om och till många gånger och blev med sina 23 000 m2 världens tredje största moské och den största i Europa. Mezquita kom att bli stilbildande för den moriska arkitekturen.
 
Interiörbild
 
 
Moskén omvandlades till katedral när Cordoba 1236 åter blev kristet. Kyrkan byggdes därefter om i flera omgångar fram till slutet av 1700-talet. Katedralen i sin nuvarande skepnad består av en blandning av gotisk, renässans- och barockarkitektur och är en fantastisk byggnad med sina rika dekorationer. Förändringarna under den kristna tiden förtar tyvärr mycket av den ursprungliga byggnadens prakt. Minareten finns t ex kvar men är inbyggd i klocktornet.
 
Stort tack till A och M som låtit mig bekanta mig med Mezquita, som jag förstår måste upplevas i verkligheten.
 
Wikipedia har bidragit med information till inlägget.


 


fredag 15 februari 2013

SKIDÅKNING GENOM ÅREN

Från min barndoms skidåkande finns inga fotografier men jag minns att vi byggde hopp i backarna för att göra åkningen lite mer spännande. Backarna var inte särskilt branta och hoppen var små, ynka små, men det tyckte jag inte då.


Nästa minne från skidåkning är från Vermont, USA, då jag var nitton år. Där är terrängen kuperad värre och den unge man som tog mig med till den, för mig, hisnande backen med det avskräckande namnet Suicide 6, trodde att jag var en hejare på skidor för att jag kom från Sverige. Det var inte bara namnet på backen som var avskräckande. Backen var det också, för jag var minsann ingen duktig skidåkare. Men jag tog mig ner och skidorna satt på hela vägen. På den tiden var det som gällde läderkängor och bindningar som spändes fast vid utsidan av kängorna efter att man stuckit in framdelen i metallfästen just för detta ändamål.


Hemma i Sverige igen bar det av till Norge när vi skulle åka skidor. Innan pojkarna föddes åkte Stora O och jag till Lillehammer tillsammans med våra vänner. Där åkte vi i "löjper" (gick på tur). Ibland hände det att vi åkte snövessla för att komma längre in i fjällvärlden. Det var underbart uppe på fjället, särskilt när solen sken. Vidderna var hänförande. Nedförslöjperna upplevde jag däremot som snudd på tortyr, för sista biten ned mot samhället gick de smala spåren mellan träden i skogspartierna. Då ville det till att vara kär och galen, för annars hade i alla fall inte jag vågat, åtminstone inte i den farten. Innan vi fick barn unnade vi oss att bo på hotell, där vi roade oss på kvällarna.

Från det att M och D var 6-7 år gamla åkte vi under många år till Norge på sportlovet, tillsammans med Stora O:s bror och hans familj (hel eller del av). De första åren bodde vi i en hytta (hytte på norska) som låg alldeles intill en backe. Till att börja med fanns där ingen lift, utan vi fick kämpa oss upp för en smal, slingrig väg, så vi var genomsvettiga när vi äntligen kom upp på fjället. Väl där väntade härlig skidåkning och underbara naturupplevelser. Nedför skidbacken åkte de djärva (alla utom min svägerska och jag).

Tuffa skidåkare utanför hyttan.
 
Fortfarande var det enkla träskidor och gammaldags kängor som gällde. Sedan hände det grejer, för ett år när vi kom dit fanns där en lift i backen. Pojkarna hade då fått miniskidor och glädjen stod högt i tak, här skulle åkas! Efter några år förslog inte denna enda skidbacke längre, utan pojkarna åkte till Gol, Geilo och Beitostölen där utmaningarna var större. De sista åren vi var i Norge för att åka skidor hade vi med vår hund Smulan. Hon var så lycklig när vi kom fram, för då visste hon att hon fick vara lös i en hel vecka och följa med oss på tur, som hon älskade. Rangordningen under de sista årens turer var: Stora O:s bror, Stora O, Smulan och jag sist. Smulan var snäll och vände sig om med jämna mellanrum för att se efter om jag hängde med.
 
Sedan dög inte Norge för killarna längre. De åkte till alperna med sina kompisar, utrustade till tänderna, och kom hem solbrända och fina. Tyvärr blev det inte av att Stora O och jag fortsatte att resa till Norge. Lite skidåkning har det blivit här i Eriksberg när vädret har tillåtit men det var många år sedan, då på smala, vingliga skidor med råttfällebindning. Jag gillar inte utförsbackar alls längre, inte ens grindbacken med en höjdskillnad på ca 3 dm. Inte smala plastskidor heller - tacka vet jag mina gamla stadiga hickorylaggar.
 
 
                                                        
 
Stilstudier från skidåkning i alperna. 



 

PS. Yngste sonen, som har varit i Vermont och kollat in Suicide 6-backen, håller inte med mig om att den är särskilt brant och tycker att jag har överdrivit min "bravad". 
 


KLÄPPEN

 
Än är det vinter och snowboarden slinter ..........

torsdag 14 februari 2013

onsdag 13 februari 2013

METROPOL PARASOL I SEVILLA

Metropol Parasol i Sevilla
 
Nu är jag ute och reser igen. Den här gången via bloggen och dagarna går, där jag får följa A och M på deras resa i södra Spanien.
 
I Sevilla, där de har vistats några dagar, besökte de bland annat den här fantastiska byggnaden. Arkitekten till skapelsen heter Jürgen Mayer-Hermann och han har inspirerats av valven i stadens katedral och av fikusträd. Konstruktionen, i trä, består av sex parasoller i form av gigantiska svampar. Byggnaden färdigställdes 2011 och inrymmer bl a museum, marknad, evenemangsytor, panoramaterasser som erbjuder en av de bästa utsikterna över stadens centrum och restauranger.
 
Helt lyrisk blir jag när jag läser om våren som redan har kommit till Sevilla och om alla blommor, i knopp eller utslagna, och träd som dignar av apelsiner och citroner. Låt dig också förföras genom att besöka och dagarna går.

tisdag 12 februari 2013

GRATTIS PÅ HÖGTIDSDAGEN


Vad är väl mer passande att uppvakta en jubilar med på fettisdagen än dessa smarriga semlor? Så låt dig väl smaka, I.

Vi hoppas du har det riktigt bra
när du firar din 70-årsdag på spa.
 
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
 
Matskribenten Lotta Lundgren skriver i GP idag att semlan fyller en viktig funktion för oss svenskar, för genom att äta en semla upprepar vi en gammal ritual som historiskt sett är ett slags möte med våra förfäder. Traditionen att äta semlor på fettisdagen, kulmen på en tre dagar lång fest inför den stundande fastan, går långt tillbaka. Ännu tidigare, på förkristen tid, ägnade vi oss åt offer och blot i vår del av världen.
 
Att äta semlor, som innehåller vitt mjöl och vispgrädde, något som åtminstone förr betraktades som det finaste man kunde äta, känns väldigt svenskt. I andra länder äts det olika andra specialiteter före fastan. Det är inte överallt människor förunnas att äta semlor för i många länder är luftfuktigheten för hög för att grädden skall kunna vispas. Tyvärr är inte detta den enda anledningen till att semlefrossandet uteblir. Lotta Lundgren påstår vidare att den svenska 1700-talssemlan minsann var en gammal hård bulle som skulle kokas i mjölk i tre timmar, så det har inte alltid varit så fett här heller.
 
Om någon känner för att baka semlor kommer här ett recept på klassiska sådana.
 


måndag 11 februari 2013

VAD FÖRSIGGÅR NÄR MAN SOVER?

 
Idag var det lätt att koppla nattens dröm till verkligheten. Jag drömde att jag var i en livsmedelsbutik (välkänd livsmedelskedja) och i samband med att jag behövde uppsöka kundtoaletten blev jag hänvisad till ett skjul ett stycke ifrån affären, eftersom de inte kunde erbjuda sådan facilitet. Väl framme vid det, som det visade sig, ruggiga uthuset tog det en bra stund innan jag fick upp dörren. Så här långt är det inte svårt att härleda drömmen till de senaste dagarnas debatt om Västtrafiks utspel i Lidköping, där man behöver ha mobiltelefon till hands för att kunna ta sig in på toaletten.
 
I drömmen möttes jag av en man som satt alldeles innanför dörren. Det var mörkt och kallt därinne, väggarna var av sten och han var smutsig med rufsigt hår och vild blick. Jag slängde snabbt igen dörren och rusade tillbaka in i livsmedelsbutiken, som oförskyllt fått lida för Västtrafiks fadäs, istället för att hjälpa den stackars mannen. Åter i affären talade jag om för dem att det var absolut nödvändigt att de byggde en ordentlig kundtoalett och också hur detta skulle gå till.
 
Jag får fundera på vad den kusliga upplevelsen från "utedasset" kommer ifrån. Eventuellt kan jag ha påverkats av Siri Hustvedt och hennes make Paul Auster, för jag har nyligen läst/håller på att läsa en del av deras böcker och är helt fängslad och ibland skrämd av dessa författares sätt att bokstavligt talat ta sig in i hjärnorna på böckernas karaktärer. Men det kan också vara så att någon behöver min hjälp.
 
Det sägs att drömmar är bra för hjärna och minne. De hjälper hjärnan att återställa sig själv och förbättrar vår inlärningsförmåga. När vi drömmer är de delar av hjärnan som kontrollerar det logiska och kritiska tänkandet avstängda och därför upplever vi det som händer i drömmen som fullt normalt. Att det kritiska tänkandet var avstängt framgår klart och tydligt av att jag, utan att darra på manschetten, i drömmen kunde ge instruktioner om hur toalettbygget skulle gå till.



söndag 10 februari 2013

CRÈME NINON

 
Någonstans och någon gång måste man ju börja om det man tänkt skall bli av, som t ex att övergå till vegetarisk kost. För att inte gå för snabbt fram bestämde vi oss för att äta vegetariskt en dag i veckan till att börja med och med start idag.
 
Starträtten blev Crème Ninon och receptet till den billiga och lättlagade krämiga soppan, som är bra för både kropp och planet, har jag hittat på nätet. Jag frågade Stora O om han tyckte att färgen på soppan var vårgrön men enligt honom var den gröna färgen något för ljus för det. Det tog jag som ett gott tecken, för jag hade förväntat mig att han skulle säga giftgrön.
 
Riktigt gott - nu kör vi.
 
Recept
 
1.     Skala och finhacka en gul lök. Fräs den mjuk i olja utan att den tar färg. Häll på 2 dl vitt vin och lägg i en grönsaksbuljongtärning. Låt koka upp. Tillsätt två finhackade mjöliga potatisar.
 
Efter ca tio minuter lägg i fem - sju dl frysta gröna ärtor. Späd soppan med några dl vatten (men inte för mycket, för den skall ha purékonsistens). Låt koka i dryga tio minuter.
 
2.     Mixa soppan slät och fin med stavmixer. Tillsätt två dl grädde alternativt crème fraiche (eller lite av varje) och låt soppan koka upp hastigt igen. Smaka av med salt och peppar.
 
Smaklig måltid!
 


lördag 9 februari 2013

SPÅRSTIGAR AV LIV

 
 Spårstigar av liv, citat ur Siri Hustvedts Vad jag älskade
eller Ormen långe, om man så vill.


fredag 8 februari 2013

VINTERSAMLING





Gör något trevligt så här i slutet av vintern och besök Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn som visar utställningen med det passande namnet Vintersamling fram till den 24 februari. Öppettider, program m m hittar du här.

torsdag 7 februari 2013

DRÖMMAR


Som yngre var en av mina dåvarande arbetskamrater och jag helt besatta av att lära oss franska, som vi tyckte var ett så vackert språk. Vi hetsade upp varandra så till den milda grad att vi till och med funderade på att gå i kloster för att, som vi trodde, i lugn och ro helt kunna fördjupa oss i denna vurm. Men, eftersom vi båda hade man och barn som vi inte ville vara ifrån och som behövde oss hemma, förblev klostervistelsen en dröm.

Enbart flummiga var vi ändå inte, för vi läste franska på kvällarna efter jobbet - gymnasiekursen flera gånger om. Sista gången minns jag att vår dåvarande lärare, vars hjärta mest klappade för dativ i Tröndelagsdialekten, sa´ att nu var vi klara för studier på universitetet.

Högskolestuder i franska blev det inget av med men kollegan MBY åkte i alla fall till Frankrike på en kurs i franska och skickade därifrån det här kortet till mig, som visar en plats i bergen vid Medelhavet, där hon satt och funderade ut vägar för en eventuell cykelutflykt. Av kortet framgår också att hon inte hade varit där många dagar förrän hon och de andra kurskamraterna hade hittat ett stamkafé, där de brukade sitta och dricka pastis.

Året var 1981 och vi var, som sagt, unga.

onsdag 6 februari 2013

HEMARBETE DAGENS SNACKIS


Idag är det jobba hemmadagen. Att arbeta hemifrån är både tidsbesparande och miljöfrämjande. 100 svenska arbetsplatser med 4000 medarbetare håller kontoren stängda idag och initiativtagare till jobba hemmadagen är inte helt oväntat it-företaget Microsoft. Trots att 70 % av de 2500 tjänstemän som tillfrågats har arbetsuppgifter som med dagens teknik går att utföra hemifrån, arbetar hälften av dem ändå på kontoret som vanligt och endast 43 % av dem tycker att arbetsgivarna är positiva till distansarbete, allt enligt Sara Lombergs artikel i SvD idag.

Intressant läsning men distansarbete är inte aktuellt för min del numera men jobba hemmadagen tyckte jag pockade på, så på förmiddagen bakade Stora O och jag mjukt tunnbröd efter inspiration och recept från min vän och f d kollega MBY.

Det fick bli dagens hemarbete utöver de vanliga sysslorna, och nu har vi just kommit tillbaka efter en härlig promenad i snön. På tal om promenader läste jag, också i SvD idag, att en ny avhandling, utförd av Ulf Eriksson, doktorand vid Lunds universitet, visar att människor som bor i Stockholms innerstad, tvärtemot vad många tror, motionerar mer än de som bor i Stockholms ytterområden. Forskningsresultatet pekar på att befolkningstätheten och det varierade serviceutbudet är viktiga bidragande faktorer. Dessutom visar det sig att de mest promenadvänliga områdena, märkligt nog, ligger mitt i centrala Stockholm. Här har människor nära till sina arbetsplatser, skolor, vårdcentraler, butiker och nöjen och i centrum finns dessutom färre bilägare. Man kan också utläsa att människor i Stockholms innerstad i genomsnitt går till fots 50 minuter mer per vecka än de som bor i lummiga villaytterområden som t ex Ekerö. Trots att det finns både grönska och långa promenadstråk där tar människor oftare bilen för att uträtta minsta ärende.

Slutsaterna kan komma att få stor betydelse för framtida stadsplanering. Det verkar vara bättre med en förtätad stad, dock med tillgång av grönområden, än en spretig och utsträckt stad.

Stimulans i form av skyltfönster, konst och grönområden uppmuntrar till promenader i storstaden. Här i Eriksberg har vi inga skyltfönster och tyvärr inte heller någon konst att vila ögonen på längs våra promenadstråk. Däremot bor vi mitt i naturen där vi kan hämta inspiration till både det ena och andra och grönska har vi gott om, bara våren kommer. Nära har vi också till skola och kyrka. Övriga serviceinrättningar har vi längre väg till. Forskare vid universitetet i Sydney har kommit fram till att måttligt intensiv aktivitet, 150 minuter i veckan, lär minska risken för en mängd sjukdomar. Denna rekommendation lever Stora O och jag upp till, precis, och det är vi nöjda med till dess att det kommer nya rön. Pluspoäng får vi för arbete utomhus när vädret tillåter. Vilka förutsättningar för fysisk aktivitet, trots att vi bor på landet!

måndag 4 februari 2013

BAKA I GRYTA


Att baka bröd i gryta med lock är tydligen en gammal tradition men denna bakmetod tog fart ordentligt efter ett reportage i New York Times 2006. Igår berättade min son att de hade  invigt sin splitter nya gjutjärnsgryta genom att baka grytbröd, och givetvis var jag tvungen att testa också, omedelbart.

Lätt som en plätt var det. Ingen knådning krävdes och det blev nästan ingen disk alls efter baket. Igår kväll rörde jag ihop en lös deg som jag täckte med plastfilm. Degen fick stå och jäsa över natten (jästid 12-18 timmar). På morgonen rörde jag lite i degen, ställde in farmor Hertas ugnsfasta glasform (som hon använde till att koka lutfisk i) i ugnen, 225 grader, 30 minuter. Därefter hällde jag degen i den uppvärmda formen, satte på locket och ställde åter in formen i ugnen. Baktid: 30 minuter med locket på och ca 15 minuter utan lock.

Bakmetoden innebär mycket förenklat att degen är lös, jästiden lång och att brödet bakas i en uppvärmd gryta med lock. Allra bäst är att använda en gjutjärnsgryta men den ugnsfasta glasformen jag använde gick utmärkt bra också. Grytbröd är gott - grytan fungerar som en miniugn som behåller fukten och ger en god skorpa. Bröden blir knubbiga med ganska stora hål. Det är en klar fördel att man inte behöver knåda degen. Mycket lättbakat med andra ord. Jag hoppade glatt över punkterna 3, 4 och 5. På så sätt blev det ännu enklare men ändå lika bra, tror jag.

Här kommer receptet:

Lycka till!

söndag 3 februari 2013

VI GRATULERAR


Idag vi gratulerar en Falköpingsbo.
Att du fyller 80 är väldigt svårt att tro.
Tulpaner vi sänder i stora fång
liksom denna lilla hyllningssång.
 
HURRA
HURRA
HURRA
HURRA
 
PÅ DIN FÖDELSEDA´!
 
 


LJUD OCH OLJUD

Jag har just läst en artikel av Sara Hammarkrantz i Icakuriren som handlar om Koltrasten som trodde att den var en ambulans av författaren Anders Mildner. Boktiteln väckte min nyfikenhet och koltrasten som Mildner döpt sin bok efter visade sig ha lärt sig härma olika civilisations-ljud, bl a sirener och mobiltelefonsignaler.

I boken skriver AM att vi söker oss till vissa platser för att vi har ett allt större behov av att försöka undfly vår larmande omvärld, för överallt låter det. Ljud och oljud, allt registreras och bearbetas i våra hjärnor. Ljud eller buller som vi själva skapar med olika maskiner leder till ökad stress medan naturens ljud bidrar till återhämtning. Kombinationen störande ljud och prestation får hjärnan att arbeta på högvarv medan vi finner stillsamma ljud, det stilla nyfikna lyssnandet, rofyllt.

De ljud som människor världen över upplever som mest behagliga och som gör oss lugnare och gladare är fågelkvitter, vågskvalp, lövens sus i vinden och katter som spinner. Krävande ljud som pockar på uppmärksamhet är till exempel ambulanssirener, mail som plingar och hojtande kolleger. En undersökning som nyligen gjorts visar att prestationsförmågan hos människor som arbetar i kontorslandskap minskar med upp till tio procent om man kan höra vad kollegerna säger. Eftersom hjärnan har fullt sjå med att bearbeta det arbetskamraterna säger kan man inte koncentrera sig. En annan negativ effekt av hög ljudnivå är att inlärningsförmågan minskar. Men den allra värsta ljudboven är trafikbuller.

AM påstår vidare att oljud är ett negligerat samhällsproblem och att det är en klassfråga, för enligt honom är det främst låginkomsttagare som är utsatta eftersom de oftast bor i bullriga miljöer.

För att motverka oljud som förorsakar stress, högt blodtryck, försämrad inlärningsförmåga och sämre prestation flyr vi in i nya ljud, musik via hörlurar. Musiken har blivit en tillflykt när resten av ljuden blir för många. Inne i vår egen bubbla styr vi då våra egna känslor med hjälp av musiken. Vi söker oss också till tysta miljöer för att undkomma buller och oljud och därför har en mängd andliga retreater, spahelger och liknande vuxit upp. Men tystnaden som sådan skrämmer många av oss. Den är så ovanlig att den upplevs som obehaglig och ger en ensamhetskänsla. Tystnaden, definierad som absolut frånvaro av hörbar mekanisk vibration, som endast lämnar kvar naturens egna ljud, är utrotningshotad enligt den akustiske ekologen Gordon Hempton. Han påstår att det i hela USA bara finns 12 helt tysta platser medan det i Europa inte finns en enda kvar.

Jag har alltså inte läst boken utan bara om den. Läst (eller lyssnat på rättare sagt) har däremot A, som bloggat om den på och dagarna går.


fredag 1 februari 2013

BOKLOTTERI


Den senaste månaden har inte idéerna till blogginlägg kommit lika lätt till mig som de brukar. "Dippet" kanske beror på att jag har tröttnat på de mörka dagarna men som tur är kommer det en och annan dag emellanåt, då gardinen dras upp och blå himmel och solsken förgyller tillvaron.

Nu låter det kanske som att jag är deprimerad men det är jag inte, längtar bara efter våren. Igår var det mulet och grått hela dagen men termometern visade på fem plusgrader. Jag gick ut i trädgården och spanade efter vårtecken och hittade faktiskt några. Bland annat hade vinbärs-, fläder- och havtornsbuskarna fått knoppar. Hoppas inte att knopparna, efter bara några dagars töväder, alltför tidigt hade lockats fram, för idag är det frost igen. Ett vårtecken var det i alla fall och nu hoppas jag att buskarna är tuffa nog att klara av de tvära temperaturväxlingarna.

För att återvända till blogginläggsidéerna brukar jag inte ha några problem att hitta sådana. Faktum är att jag inte ens behöver fundera på vad jag skall skriva om, för det dyker alltid upp något intressant varje dag och vissa dagar får jag många uppslag. Jag har kommit fram till att jag är nyfiken - nyfiken på livet. Det har funnits tider när jag har betraktat nyfikenhet som något negativt men den uppfattningen har jag fått ändra på, för det finns åtminstone två varianter av nyfikenhet, "förvetenhet" och "intresse". I betydelsen förvetenhet tycker jag fortfarande att det är övervägande negativt men i bemärkelsen intresse är det enbart positivt, som jag ser det. Det är härligt att vara intresserad - en helt ny värld uppenbarar sig och livet blir spännande. Numera är det ju så lätt att ta reda på sådant man inte redan känner till. Synd bara att lagringsförmågan av nya kunskaper har avtagit. Åtminstone känns det som att det nyinlärda försvinner fortare medan sådant som hänt och inlärts längre tillbaks i tiden lättare poppar upp till ytan. Hur som helst är det intressanta intressant medan det är aktuellt..

Det är lätt att spåra ur men nu åter till bloggandet. Genom olika media får man uppslag till blogginlägg. Bara genom att läsa dagens tidningar fick jag minst fyra idéer men de sparar jag till andra tillfällen, för idag (och nu kommer jag äntligen till inläggets egentliga budskap) lottas fyra noveller ut på bloggen och dagarna går och det tillfället vill jag gärna dela med mig av. Novellerna som lottas ut är De blå skorna av Linda Olsson, Dummy av Bengt Ohlsson, Stamtavla av Karin Ström och SHUNO av Dogge Doggelito. Böckerna ges ut av förlaget Novellix, som också sponsrar novellvågen med utlottningen av dessa fyra böcker. Vill du vinna? Anmäl då ditt intresse här. Själv har jag hängt på och tycker att det skulle vara skönt att ha några snabblästa noveller att ta till när den efterlängtade våren till slut gör entré och utomhusaktiviteterna tar alltmer av min tid.