tisdag 30 oktober 2012

AUTOMOBILSKATT

 

Åren 1957, 1958 och 1959 var fordonskatten (eller automobilskatten som det hette då) 40 kronor för en scooter. Det kan tyckas vara en spottstyver idag men det kanske var en stor kostnad för Stora O som under dessa år studerade på Seminariet i Göteborg.

Det är kanske svårt att se på bilden ovan men damerna som har undertecknat kvittona å automobilskatten hade den imponerande titeln debiteringsförrättare.

Så här såg scootern ut, röd och grann.

söndag 28 oktober 2012

BROOLYCKA


Häromdagen när jag "rotade" i lådorna fick jag syn på den här teckningen som vår då sexårige son har ritat, påverkad av den förskräckliga olyckan på Skåpesundsbron mellan Tjörn och Orust för 41 år sedan, då en långtradare sladdade och brakade genom räcket. Lastbilen blev hängande tjugo meter ovanför vattenytan medan släpet stod kvar på bron. Som tur var höll kopplingen mellan lastbil och släp och chauffören kunde räddas.

Denna riktigt otäcka händelse satte sina spår hos både vuxna och barn. "Pålisen" var säkert där också, tillsammans med övrig räddningspersonal. Det var länge sedan jag ägnade detta drama en tanke, men så har det ju gått 41 år sedan dess. Vart har dessa år tagit vägen?

Rubriken i GP löd: Hans liv hängde på en dragkrok och betydligt kraftigare broräcken blev en följd av olyckan.



lördag 27 oktober 2012

MORGONSTUND


Så här vackert var det i morse när jag gick till brevlådan för att hämta tidningen och med den här bilden av dagen som gryr önskar jag alla en riktigt trevlig helg.

fredag 26 oktober 2012

SKÖN MUSIK




Foto: Pernilla Sidén
 
 
När jag tidigare i veckan lyssnade på Gustav Norén och Björn Dixgård, bandmedlemmar i Mando Diao, i TV-programmet Babel blev jag helt betagen av deras sätt att framföra Frödings Strövtåg i hembygden, som finns med på deras senaste skiva.

Lyssna här och njut!





torsdag 25 oktober 2012

SINGAPORE 8

Esplanade Theatres by the Bay
 
Idag känner jag för att se vad E och P har för sig i Singapore, där P får roa sig på egen hand på dagarna medan E arbetar. Eftersom E varit där i två månader redan kan hon tipsa P om utflyktsmål. Arkitekturen på teaterbyggnaden som P fotograferat är verkligen häftig. Påminner om en ananasfrukt.
 
Skridskoåkning på en isrink i ett köpcentrum vid Waterfront
 
I Singapore är det varmt så det förslår men det finns ställen där man kan åka skridskor ändå, som vid köpcentrumet vid Waterfront. Här hemma har det haglat idag och väderleksrapporten hotar med frostgrader även söderut, så det är kanske snart dags att ta fram skridskorna också här på landsbygden, där vi får klara oss utan isrinkar. Fundering: Eftersom alla skridskorna på bilden har samma färg kanske de är hyrda?
 

 

Till sist kommer här en bild på utsikten från översta våningen på hotell Marina Bay Sand. Mäktigt! Undrar om jag har rätt när jag tycker mig skymta en bekant i fönstret?

Tack för titten. Nu åter till vår verklighet som inte är att förakta, trots den annalkande kylan.

tisdag 23 oktober 2012

SHOPPING

 
Dagens shoppingresa till Orust tillsammans med barndomsvännerna G och G blev riktigt lyckad. Jag var inte ute efter något speciellt men då, som alltid när man inte är på jakt efter något särskilt, hittar man både det ena och det andra som man absolut måste ha. Idag fick jag för mig att jag skulle sy kuddar med applikationer och en tunika men, eftersom det var svårt att välja bland de olikfärgade linnetygerna, blev kundvagnen fullastad med tyger av allsköns färger.
 
Den stora behållningen var annars att jag fick träffa de båda G:na. Det var länge sedan vi sågs och vi hade mycket att ventilera, både när vi fikade och när vi senare åt lunch. Härligt med vänner sedan barndomen - aldrig någon brist på samtalsämnen, någonsin.
 
Shoppingfynd


ÄLSKA MIG DIN JÄVEL

 
Efter att ha läst Lars Hesslinds bok Älska mig din jävel, som handlar om hans uppväxt i ett barnrikehus i Sandarna, Göteborg, i början av 40-talet, kan jag inte låta bli att jämföra med mina egna erfarenheter av att bo i Solgårdarna, som barnrikehusen också kallades, fast cirka tio år senare och på Hisingen. Att jämföra rakt av går inte på grund av tidskillnaden och också för att jag var flicka, men reflektera kan man ju alltid göra.
 
Enligt riksdagsbeslut 1935 tillkom bestämmelser om byggandet av nya bostäder för barnrika familjer. Fler och fler människor flyttade in till städerna där bostadsbristen var stor. Familjer med många barn var ofta mycket trångbodda och levde under usla förhållanden. Solgårdarna kom till just för att barnen skulle få en bättre tillvaro. Att husen fick heta just Solgårdar berodde på att det mellan husen skulle finnas stora ytor där solen skulle komma åt att lysa på barnen medan de lekte.
 
Lars Hesslind bodde i Solgårdarna i Sandarna, mitt emot Västra Kyrkogården. Där fanns (och finns än idag) sju likadana fyravåningshus. Samtliga lägenheter var tvårummare och, om jag inte minns fel, var kravet för att få en lägenhet att familjen skulle ha fem barn. (Kanske var det att det skulle vara minimum fem medlemmar i  familjen.) Familjerna var fattiga och kom från slumliknande miljöer. I Solgårdarna där jag bodde under en period av min uppväxt, i närheten av Slätta Damm på Hisingen, fanns sex hus, tre trevåningslängor och tre s k punkthus. Vi bodde i en trerumslägenhet i en av huslängorna och det råder ingen tvekan om att det var ett barnrikehus. Däremot fanns inga krav på att familjerna måste ha ett visst antal barn för att få bo där, för barnaskarorna varierade från två, som i vår familj, till tretton som flest. Om det var tre rum i samtliga lägenheter låter jag vara osagt, för det kommer jag inte ihåg. Familjerna i vårt hus kom från olika miljöer och hade olika bakgrund överhuvud taget. Jag tror nog att många flyttade dit för att bo i ett nybyggt hus utanför storstadens brus, för Hisingen var landsbygd i slutet av 40-talet.
 
I Solgårdarna i Sandarna var det hårda puckar som gällde mellan killarna och de kunde klå upp varandra ganska rejält. Det verkade ändå som att där fanns en stark sammanhållning dem emellan. Deras upptåg kunde vara riktigt otäcka, som när de hade bestämt sig för att göra upp med den skrämmande döden genom att en mörk kväll ta sig in i en jordkulle på kyrkogården, där liken förvarades till nästa dags begravning. Slagsmål om granar till påskbrasor är något jag känner igen men som jag som flicka inte behövde engagera mig i. Det mest äventyrliga som jag kan erinra mig är när tre av mina tjejkompisar och jag hade bildat en klubb som vi kallade "Fyrklövern". För att bli fullvärdiga medlemmar i klubben skulle vi uppfylla tre kriterier: blanda blod med varandra i ett litet askfat, klättra upp för en brant bergvägg och hänga i en metallring längst upp (utanför stupet) samt hoppa från en gren ganska högt upp i en ek. Förutom de vanliga flicklekarna älskade vi när det brann i bergen i närheten av husen, vilket det gjorde emellanåt. Alla ungarna, pojkar som flickor, sprang då för livet för att med lövruskor hjälpa till att släcka. Bränderna berodde ofta på att killarna hade luntat, precis sóm LH och hans vänner gjorde i bergen bakom "körgårn". Den enda leken som var gemensam för både tjejer och grabbar, som jag minns, var att spela brännboll. Det brukade vi göra på kvällarna på sommarhalvåret, när de äldre "barnen" hade kommit hem från sina arbeten. Och på vintern, skall tilläggas, åkte både pojkar och flickor kana på kartongbitar (dåtidens tefat) nedför berget.
 
I Älska mig din jävel talas det om att vissa oskrivna lagar fanns i LHs Solgårdar men det kan jag inte påminna mig att vi hade. Inte heller att vi umgicks enbart med barnen i husen där vi bodde. Själv hade jag lekkamrater på annat håll och i skolan lärde man ju känna barn i andra bostadsområden.
 
På tal om skolor hade vi nyligen besök av en man som, när han var nyutexaminerad lärare, i gamla Lundenskolan hade en klass med 35 elever, alla pojkar, varav de flesta kom från Solgårdarna i Lunden. Han berättade att han aldrig hade några problem med dessa elever. Själv tror jag inte att jag var något problembarn i skolan trots jag häromdagen såg i min betygsbok att jag i fjärde klass hade fått betyget A- i ordning. När jag tänkte efter kom jag ihåg att motiveringen var att jag hade ställt mig i pojkarnas kö till "bamba" (=matsalen). Problem?
 
Som en röd tråd genom hela Lars Hesslinds bok går budskapet att språket och läsning är nyckeln till framgång. Som liten grabb slukade han med förkärlek Bigglesböckerna men i 15-årsåldern blev han i konstnärsgruppen Paravan invigd i litteraturens, konstens och musikens världar genom att där umgås med kända författare och andra konstnärer. Själv läste jag till en början Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla med flera "flickböcker", men jag kan inte erinra mig att jag någonsin förknippade läsning med makt och framgång. Det har jag nog aldrig gjort men jag har alltid tyckt om att läsa.
 
Lars Hesslind fick kämpa mot pappans aversion mot utbildning - "man skulle vara arbetare". Märklig inställning egentligen, eftersom fadern läste mycket själv. Pressen hemifrån på högre studier var alltså obefintlig. Någon sådan press var inte heller jag utsatt för. I våra Solgårdar var akademikerna lätt räknade men för övrigt hade männen, som oftast var de som förvärvsarbetade när jag växte upp, yrken av varierande slag. Att det talades om olika samhällsklasser och att man skulle hålla sig strikt till sin egen kan jag inte heller dra mig till minnes. Lars Hesslind gick på Praktiska Mellanskolan (teknisk linje) på Kvarnberget. Därefter utbildade han sig till kemiingenjör på Netzlers Tekniska Institut (kvällsskola) samtidigt som han arbetade och författade. Författare på heltid blev han 1976. Det enda gemensamma med LHs skolgång och min var att jag tog realexamen på Göteborgs Praktiska Realskola, som tidigare hade varit Praktiska Mellanskolan.
 
I Lars Hesslinds familj var politiken central och partitillhörigheten viktig. Partiet med stort S var det som gällde. I min diskuterade vi aldrig politik och jag vet fortfarande inte vilket parti min pappa röstade på. Mamma var nog inte särskilt intresserad, för hon, som flera tanter med henne, röstade på Folkpartiet, mest för att de tyckte att Bertil Ohlin var så stilig.
 
Det märks tydligt att mycket har förändrats på de tio år som skiljer Lars Hesslinds och mina erfarenheter från Solgårdarna. Till exempel hade vi inte alls det fattigt. Nästan tvärtom skulle jag vilja påstå. Vi åt god och näringsrik mat och hade fina, i alla fall, bra kläder. Det sista mycket tack vare att mamma var duktig på att sy. När det kom till semestrar berättar LH att hans uppfinningsrika pappa ett år hade ordnat så att familjen cyklade utåt Lillebyhållet på Hisingen, där de satte upp ett tält bestående av en presenning som spändes upp över en trädgren och där njöt de av vistelsen vid havet under ett par veckor. Till Lilleby cyklade vi också ibland och badade. Vägen dit var backig och det var skönt att få kasta sig i vattnet när man kom fram. På somrarna åkte vi vanligtvis också till mormor och farmor, som bodde på landet, och vissa år hyrde vi sommarbostad i Göteborgs skärgård.
 
Älska mig din jävel är en ingående och välskriven skildring av hur det var att bo och växa upp i Solgårdarna i Sandarna men beskriver också mycket av göteborgslivet för övrigt. Genom att läsa boken har jag bokstavligt talat förflyttat mig ungefär 60 år bakåt i tiden och, även om jag inte haft samma tuffa uppväxt som Lars Hesslind, har jag känt igen väldigt mycket från min barn- och ungdomsstad. Det är faktiskt svårt att sluta skriva, för det dyker hela tiden upp nya saker som jag vill kommentera, som dansställena, musiken, kläderna, då aktuella händelser, med mera, med mera. Nu sätter jag punkt men jag känner på mig att jag kommer att återvända till den här romanen många gånger och rekommendera vänner och bekanta som vuxit upp i Göteborg under denna tid att läsa boken.
 


söndag 21 oktober 2012

HÖSTFÄGRING

 
 
Som tröst mitt upp i allt regnandet är korgen som idag fyllts med höstväxter och nu pryder hörnet utanför ytterdörren. Grankvistarna gör att planteringen kanske också duger som juldekoration men det är ju långt till jul, eller?

VATTENPUSS

 

lördag 20 oktober 2012

SINGAPORE 7

Vy över Sentosa Island
 
En regnig dag som idag passar det att följa med E och P till Sentosa Island, Singapores femte största ö, dit man tar sig antingen med tåg eller med linbana. Sentosa betyder fred och lugn och kommer ursprungligen från Santosha (sanskrit).
 
Betydelsen fred och lugn rimmar inte helt med att Sentosa Island är ett populärt utflyktsmål som besöks av ungefär fem miljoner människor årligen. Där finns många attraktioner på ön, bl a flera sandstränder, täckta promenadstråk för regniga dagar, golfbanor, hotell, utsiktstorn, fjärils- och insektspark, undervattensvärld med delfinlagun, Sentosa musikfontän, Fort Siloso, som byggdes av britterna 1880 för att skydda det smala inloppet till Keppel Harbour med mera, med mera. Ön är till 70 procent täckt av regnskog (av andra graden) som, förutom annan inhemsk fauna och flora, inkluderar ödlor, apor, påfåglar och papegojor. Kanske är det papegojor som de unga tu försöker likna på väg till ön med linbana?
 
Två "angry birds"
 

fredag 19 oktober 2012

PREMIÄR

 
Förväntningarna är stora och biljetterna slutsålda till genrepet ikväll och premiären i morgon på teaterföreställningen RUT OCH RAGNAR på Göteborgs Stadsteater. Pjäsen har skrivits av Kristina Lugn och för regi står Carl Otto Evers. Rollerna spelas, som framgår av bilden, av Gerd Hegnell och Sven Wollter.
 
Alla engagerade önskas riktigt mycket lycka till!

torsdag 18 oktober 2012

KAMERATEST

Jordärtskocksplantor
 
Idag funderade vi på om vi skulle slå av jordärtskocksplantorna och ge dem till fåren men eftersom vi inte har kläm på hur man skall göra med blasten bestämde vi oss för att vänta till slutet av oktober, då vi till en början med skall kapa av de lägre plantorna (från jordärtskockor som legat kvar i jorden i flera år). Men jag tog tillfället i akt att prova min nya kamera och resultatet ser ni här ovan.
 
Jordärtskockan är släkt med solrosen men får inte lika stora blommor. I år har det inte blivit några blommor alls men det beror säkert på att det har regnat så mycket. Att växten heter Jerusalem artichoke på engelska lärde jag mig igår när jag skrev brev till en vän i USA.
 
När jag googlade på jordärtskockor fick jag syn på ett "recept" enligt vilket man av humlekottar kan göra en blandning som skall vara bra att utrota sniglar med. Tyvärr hade regnet och frosten förra veckan förstört de flesta av humlekottarna i trädgården och de stackare som satt kvar förslår inte, som ni kan se av bilden här nedanför. Snigelbrygden får därför anstå till nästa år. Det är ingen direkt brådska egentligen, för vi har inga sniglar. Däremot känner vi de som har och som kanske skulle bli glada för lite snigelutrotningsmedel.
 
Regn-och frostskadade humlekottar
 

onsdag 17 oktober 2012

HELFESTLIG DAG

Tidig morgon på Lilla Solberga
 
Gårdagen var en riktigt bra dag, ända från tidig morgon, då Stora O bjöd på kaffe, kaka, blommor och levande ljus.
 
På förmiddagen bar det av till Göteborg, där vi hämtade J, som var hemma på besök några dagar. Sedan åkte vi och gjorde fint på våra föräldrars gravar och när det var klart var det dags för lunch, som vi åt på en italiensk restaurang. Därefter tog vi en promenad upp till Göteborgs paradgata och från Götaplatsen "strögade" vi sedan en bit nedför Avenyen innan vi vek av mot Heden för att komma till Filmstaden Bergakungen på Skånegatan.
 
J och Stora O
 
Där bjöd J oss på bio. "En oväntad vänskap" hette den franska filmen, som var verklighets-baserad. Jättebra film med både humor och allvar. Rekommenderas starkt. Tack snälla J som valt en film som gick direkt till våra hjärtan!
 
I Bergakungens sal
 
Innan vi styrde kosan hemåt igen blev vi bjudna på fika hos A och M (underbart god tårta) och jag fick en fin kamera i present, som jag nu skall sätta mig in i. Det blir en riktig utmaning, hoppas bara att jag klarar av att utnyttja alla finesserna.
 
Uppvaktning
 
Så här ser min fina kamera ut.
 
 
 
Tack alla för en helfestlig dag!



 

tisdag 16 oktober 2012

MÅLARGLÄDJE

Ivriga kursdeltagare med "fröken" t v, klädd i svart
 
I helgen som gått har jag varit på målarkurs hos Ewa M. Evers i Bleket på Tjörn, två intensiva dagar som gjort mig helt utmattad men som fyllt mig med inspiration för lång tid framöver. Förutom "fröken" var vi sju kursdeltagare, tre nya och fyra som känner varandra från tidigare målarkurser hos Ewa, några ända sedan början av 90-talet.
 
Det vi alla har gemensamt är att vi älskar att måla och, oavsett om vi känner varandra sedan tidigare eller inte, har vi jätteroligt tillsammans. Idéerna sprutar och inspirationen fyller oss så fort vi stiger in i ateljén. Det är som att trycka på en knapp och enormt mycket energi frigörs - omedelbart! Vår kunniga, ambitiösa, generösa och pedagogiska lärare börjar med genomgång av det vi skall lära oss, som den här gången var att genom överföring av monokrona och färgbilder till glas och därefter förvandla dem till egna konstverk. Vi fick också en lektion i vilka färger och olika tekniker som kunde användas. Trots att Ewas genomgångar är mycket lärorika och intressanta sitter vi som på nålar, ivriga att få sätta igång.
 
Utsikt från "min" målarhörna
(Glasmålning av Ewa M. Evers)
 
 
En ateljé är väl alltid en experimentverkstad men just den här helgen kändes det extra mycket så, för att blanda digital teknik med andra tekniker hade vi inte provat på tidigare. Spännande värre - och svårt. Eftersom vi använde oss av flera glas, bl a för att få djup i tavlorna, gällde det att hålla ordning på vilken sida av glasskivorna som skulle målas på. Trots tipset att tejpa på framsidorna uppstod ibland problem eftersom vi var så ivriga. Här nedan visar jag några prov på det vi åstadkom under helgen.
 
H:s badflickor
 
Några av K:s "ofullbordade"
 
Vackert landskap med utgångspunkt från ett fotografi av ett löv
 
Ytterligare ett konstverk ser dagens ljus
 
Två av Ewas glasmålningar överst.
Alstren på undre hyllan är mina. (Det mittersta baserat på ett fotografi av AJ)
 
Tre målarkompisar i djup koncentration.
 
Eftersom jag bor så långt ifrån Bleket brukar jag bara delta i en eller två målarkurser per år och lika glad och stimulerad åker jag hem varje gång. Av någon konstig anledning blir det inte av att jag målar hemma mellan kurserna trots att jag tycker att det är så roligt. Jag kan i alla fall inte skylla på tidsbrist, för jag är ju numera lycklig nog att kunna styra över vad jag vill göra med "min" tid.
 
Stort tack till er alla för två härliga målardagar tillsammans. Stort tack också till I-L och O som gav mig husrum och fick mig att må som en prinsessa.
 
 
 

 



måndag 15 oktober 2012

SKÖRDEHETS


Nu har det varit "skugga" här på bloggen ett tag och det beror på att mycket annat har pockat på uppmärksamhet.

Några nätter förra veckan knäppte det till och blev riktigt kallt, minus fem grader som kallast på morgonen. Eftersom det i år hade blivit mer än ogräs i grönsakslandet ville jag rädda det som gick undan frosten, purjolöken till exempel. Jag fick ihop en hel bärkasse med purjolökar som jag rensade, skar i bitar, förvällde och frös in. Det tog flera timmar i anspråk. Efteråt har jag fått veta att purjolök kan stå kvar länge ute. Någon påstod till och med att de hade låtit dem övervintra i landet. Förvällningen visade sig också vara onödig om man envisades med att skörda nu, för det går tydligen att frysa ner purjolök som den är, skuren i mindre bitar. Ja, man lär så länge man lever och nu blir det purjolök för hela slanten framöver.

Rödbetor började jag också att ta upp men hejdade mig efter ett tag. De kanske kan stå kvar ett tag till. Av de rödbetor jag fick med mig in bakade jag en rödbetskaka enligt ett recept jag nyligen läst och som jag blev nyfiken på. Kakan blev riktigt god och saftig. Den påminner om morotskaka, fast morötterna har bytts ut mog rårivna rödbetor. Här hittar du receptet ifall du vill prova.

torsdag 11 oktober 2012

FLICKORNAS DAG


Idag firas Flickornas Dag för första gången. I december i fjol införde FN:s general-församling Flickornas Dag på initiativ av Barnrättsorganisationen Plan. Avsikten är att föra fram flickors öden på olika håll i världen och uppmuntra till att deras rättigheter uppmärksammas bättre än tidigare. Flickor löper t ex större risk att drabbas av undernäring och sjukdomar än pojkar och får oftast inte samma möjlighet till utbildning.

En liten flicka från Guatemala lär ha sagt: "För att jag är en flicka ska jag vara lycklig över att mina föräldrar lät mig leva". Fruktansvärt att något barn skall behöva tänka så. Flickornas Dag - en dag väl värd att uppmärksamma.

måndag 8 oktober 2012

UTFLYKT TILL TIOMAN ISLAND, MALAYSIA

På utflykt runt Tioman Island
 
 
Nu har en efterlängtad rapport kommit från E, som tillfälligt arbetar i Singapore. Hon har haft besök av sin pojkvän och några av deras dykarkompisar hemifrån Sverige och tillsammans har de gjort en utflykt till Malaysia för att snorkla och turista på Tioman Island och Renggis Island, där de bl a såg en svartfenad revhaj. Den ser ut så här och lever i varmt tempererade hav.
 
 
Det är förmodligen en av de vanligaste revhajarna. Det finns en större och en mindre svartfenad haj. Den mindre är en s k obligat ramventilerare, vilket betyder att den på grund av att den saknar gälmuskulatur och inte kan pumpa vatten över gälarna måste simma hela tiden för att kunna andas. Dessa hajar kan dock ligga stilla på botten om vattnet är tillräckligt strömt.
 
Några dagars slappande i solen hann de också med, liksom att njuta av härliga fisk- och skaldjursmåltider.
 
Båtresorna verkade ha varit behagliga medan resorna med jeep tvärs över kuperade Tioman Island och bussresorna inom Malaysia föreföll ha varit rena skräckupplevelserna med, som E uttrycker det, livet som insats. Tillbaka till Singapore kom ungdomarna oskadda som tur är.


söndag 7 oktober 2012

NAMNSDAGSBARN GRATULERAS

Den heliga Birgitta
 
Dagens namnsdagsbarn är Birgitta och Britta och båda gratuleras hjärtligt på högtidsdagen.
 
Birgitta betyder "den höga" eller "den upphöjda" och namnet är av keltiskt ursprung. Britta är en kortform av Birgitta, liksom Britt, Brita och Birgit.
 
Än en gång, stort grattis till Birgitta och Britta liksom till Britt och Birgit.


lördag 6 oktober 2012

SIKTLINJE

Siktlinje 1

I TV-programmet Trädgårdsonsdag poängterades vikten av en siktlinje och hur man till exempel genom en öppning i trädgårdsbuskaget kunde åstadkomma en sådan och på så sätt få utsikt över landskapet utanför. Mycket effektfullt. Jag förmodar att det är så man skall göra för att skapa olika "rum" i trädgården.

Enligt Wikipedia är en siktlinje en tänkt linje mellan två objekt som sammanfaller visuellt med den observation som kan göras från det ena objektet av det andra objektet.

På dagens promenad tittade jag efter siktlinjer och tror mig ha hittat en sådan från vår nya, fina skola mot stora kyrkan i Eriksberg. Förutom att visa siktlinjen vill jag också peka på likheterna i formen på skolans klätterställning och kyrktornet i bakgrunden.

När vi nästan var hemma igen hörde vi skotten från skyttebanan. Idag är sista dagen för träning och inskjutning av bössorna inför älgjakten, som börjar på måndag. Då gäller det att inte befinna sig i skottlinjen, men det kanske är en annan sak.

Siktlinje 2
 
 






fredag 5 oktober 2012

TRANORNA FLYTTAR

Bild: Google
 
 
Idag var Stora O och klippte gräset vid f d Prästgården, där numera vår kultur- och intresseförening har sin verksamhet. Solen sken för ovanlighetens skull, så det gällde att passa på. Vid kaffet som vi drack utomhus under en paus kom vi att tala om att vi inte hade sett eller hört några tranor på väg söderut ännu men det var inte så konstigt egentligen. Tranor flyttar nämligen bara när det är fint väder och det har ju bara regnat och regnat länge nu. Vi tyckte att de borde passa på idag och det dröjde faktiskt inte länge förrän vi hörde dem trumpeta, ett ljud man inte tar miste på.
 
Först kunde vi bara höra dem men efter en stunds kikande fick vi se dem flyga i en prydlig
V-formation. Vanligtvis brukar jag vinka och ropa "adjö och välkomna tillbaka till våren" men idag flög de så högt upp att jag inte tyckte att det var lönt. Ett visst mått av vemod upplevde jag när jag såg dem flyga iväg. Det kanske beror på åldern. Tranorna hade i alla fall tur med vädret. Vi också.


torsdag 4 oktober 2012

VARSÅGOD OCH SMAKA

 
 
Inte på en liten kaka men däremot på en nybakad bulle, för det har väl inte undgått någon att det är Kanelbullens Dag idag. Nästan varenda dag är numera vikt för ett speciellt ändamål och det är ju bekvämt att ta till om idétorkan slår till, som idag till exempel. Jag tycker verkligen att alla dagar är värda att fira men egentligen vill jag bestämma själv varför. För att återgå till kanelbullarna, satte jag igång och bakade främst för att testa några av bagare Sara Wennerströms bulllbaksknep som jag läste om i GP idag. Hennes tips är:
 
1.   Snåla inte med fyllningen.
2-   Använd kall mjölk.
3.   Använd rumsvarmt smör i stället för smält, då blir degen inte så tung och bullarna luf-      tigare
4.   Knåda degen länge, upp till 25 minuter, helst i bakmaskin.
 
Genom att baka med kall mjölk, rumsvarmt smör och knåda degen länge blev bullarna riktigt fluffiga, goda också tack vare att jag inte snålade med fyllningen.

onsdag 3 oktober 2012

MUSIK UNDER ARBETET

Doris Day
 
I morse skulle jag "käcka" mig och frågade Stora O om han visste vad det var för en dag. Lite skadeglatt tänkte jag att nu funderar han nog på om det är någon vi känner som har födelsedag eller namnsdag. När han dröjde med sitt svar ropade jag glatt: "Tisdag, förstås!" Maken hade huvudet klart redan vid sjutiden i morse och rättade mig och sa att det faktiskt var onsdag och "Bonde söker fru" på TV. Där fick jag för att jag försökte skoja till det på morgonen!
 
Denna regniga onsdag blev riktigt bra, trots den tokiga början. För andra dagen i rad fick jag med mig Stora O på en promenad. I fem veckor i sträck har jag dessförinnan sex dagar i veckan tvingat mig ut på en halvtimmas rask promenad med stavar före frukost. Det är mycket att tänka på när det gäller hälsan och, för att försäkra oss om att få tillräckligt med dagsljus nu när det börjar mörkna, har strategin ändrats och från och med igår är det förmiddagspromenader som gäller.
 
På eftermiddagen klädde jag om sitsarna till två stolar och Stora O lagade ryggstödet på den ena. Den sällan använda symaskinen togs fram och resultatet blev faktiskt riktigt lyckat. Medan jag sydde spelades bl a Once I had a secret love med Doris Day och Den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt av Lillebror Söderlund på radion. Musik under arbetet, som frambringade minnnen från ungdomsåren.


tisdag 2 oktober 2012

TIPS - SKÄNK ETT ORD!

 
 
Hej!

Den 14-28 oktober skall jag, Björn Ranelid, författa en berättelse tillsammans med er. Det är ord från er som kommer att styra mitt författande. Vi gör detta för att flickor i Afganistan ska få möjlighet att gå i skolan. Låt oss nu skapa någonting vackert tillsammans.

Hur du gör för att stötta flickorna i Afganistan kan du läsa här.

måndag 1 oktober 2012

VARNING FÖR GRÖNGÖLINGAR


I Kvällsstunden kan vi läsa att det i Bondepraktikan bland annat står följande om oktober månad:

"Gröngölingen förkunnar väderleken omkring tre dygn i förväg. Har han ett långt entonigt läte blir det vackert väder, skriar han mycket, blir det regn och oväder, kommer han in i husen och skriker, då blir det ännu värre."

Så, släpp för allt i världen inte in några gröngölingar i huset!