lördag 2 juni 2012

REGINA MARIS CRUISE JOURNAL


2004 kom med posten en bok som en kvinna, som jag var barnflicka åt i USA i min ungdom, har sammanställt och givit ut till minne av sin bror, som dog i en bilolycka i januari 1980. Boken är en loggbok som brodern, Clive, förde under en resa med den tremastade barkentinen REGINA MARIS under perioden maj till november 1979, då han arbetade som förstestyrman under en resa från San Diego till Alaska på USA:s västkust. REGINA MARIS tjänstgjorde då som forskningsfartyg och uppgiften den här resan bestod i att samla in fakta om valarnas förflyttning norrut.

I epilogen står att REGINA MARIS därefter gjorde flera resor men att hon slutligen hamnade i Glen Cove på Long Island, N.Y., där ett försök att samla in pengar till reparation av fartyget misslyckades. Så småningom bröts REGINA MARIS itu av en storm och sjönk.

För en del år sedan, när vi hade besök av ett par goda vänner från Tjörn, berättade jag om boken jag fått, eftersom jag visste att de var intresserade av segelfartyg. Efter att ha lyssnat ett tag och tittat på bilder talade vår manlige vän om för oss att skeppet under perioden 1930-1963 hade ägts av tjörnbor och då hette REGINA. Detta var ett märkligt sammanträffande som jag skrev till Clives mamma om. Hon hade varit och hälsat på oss på Tjörn vid ett par tillfällen och blev glad över att få höra om kopplingen Clive - Tjörn via REGINA/REGINA MARIS.

Den här lilla boken är en riktig pärla med berättelser och fotografier från livet ombord, ritningar och teckningar. I slutet finns texten till sången Spanish Boots of Spaniish Leather liksom en CD-skiva på vilken Clive sjunger och spelar gitarr. En vacker dikt av Henry Van Dyke återges också. Dikten heter Gone From My Sight och den slutar så här: .......and just at the moment when someone at my side says: "There she is gone!" there are other eyes watching her coming and other voices ready to take up the glad shout "Here she comes!"

And that is dying.



För mig var det glädjande att läsa om vad Clive varit med om under sitt sista levnadsår. Mina minnen av honom går tillbaka till den tid då han var sex år gammal och genom den här boken fick jag tillfälle att något lära känna den man han hade blivit. Men, trots att han vid bokens utgivning skulle ha varit 50 år om han hade levat, är Clive för mig fortfarande en sexårig gosse med dinosaurier som största intresse och som jag fick "goa" kramar och plaskvåta pussar av.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar