måndag 30 april 2012

VALBORGSMÄSSOAFTON I ERIKSBERG



Dagen bjuder på soligt och varmt väder. Förmiddagen och en bit in på eftermiddagen tog vi ned två björkar som vi (Stora O) sågade till lämpligt stora klampar och transporterade till vedskjulet för att klyva vid annat tillfälle. Allt riset, som hade börjat få "musöron" släpade vi ihop till en hög som vi skall elda upp i höst, efter att fåren först har kalasat på de späda kvistarna.

Under tiden Stora O bytte kedja på motorsågen tog jag en runda in i ett skogsparti och där fick jag se små blommor som jag först trodde var linnéor men de karaktäristiska bladen avslöjade att det var harsyran som blommade. Jag hade gärna sett att det var linnéor men harsyrans blommor är också vackra. Här kommer ett "smakprov".


Resten av eftermiddagen skall gå i lathetens tecken ute på altanen med en bok och fika. I morse kom ingen tidning på grund av att tidningsbudet hade insjuknat, annars hade jag läst den också. Märkligt hur beroende man är av dagstidningen. Ännu märkvärdigare är att den nästan alltid ligger där i brevlådan på morgonen. Nu hoppas vi att Kalle, som vårt tidningsbud heter, snart kryar på sig, så att allt återgår till det normala, för en dag utan dagstidning är inte en riktig dag.

Nägot särskilt firande av Valborgsmässoaftonen här i bygden känner jag inte till men, eftersom Chalmerscortègen inte lär ta vägarna förbi Eriksberg, nöjer vi oss med något gott att äta och dricka ikväll. Idag firar vi också, och framför allt, att två av våra vänner sedan ungdomens dagar har kommit hem efter sjukhusvistelse, en av dem på permission visserligen - men ändå.

Utanför fönstret flyger en humla. Undrar om den är av samma sort (drottning) som några engelsmän är här i Sverige för att samla in och ta med till England, där arten är på utdöende? Stora O påstår att det bara finns drottningar vid den här tiden på året. De övriga (hannarna) dog i höstas medan de då befruktade drottningarna har överlevt vintern och skall föra släktet vidare.

lördag 28 april 2012

TRO´T OM NI KAN


Idag har jag varit på loppis tillsammans med en grannfru. Jag är inte någon van loppiskund men jag lärde mig faktiskt en del idag. Vi var där en halvtimma innan öppningsdags och trots att allt var framplockat och försäljarna på plats fick inget inhandlas förrän på utsatt tid, då dörrarna öppnades och de förväntansfulla människorna i den långa kön störtade in. Så började plockandet och rotandet bland varor av alla de slag och det tog inte lång tid innan ordningen på bord och i lådor hade förbytts till en röra utan dess like.

Det visade sig att de redan från början humana priserna var förhandlingsbara och kunderna köpslog hej vilt med försäljarna, precis som det lär gå till i sydliga länder. Jag är dålig på att pruta, som jag kallar köpslåendet, men jag lärde mig under de timmar vi var där. När vi skulle åka hem handlade vi rökt skinka av en försäljare utanför idrottshallen, där loppisen var. Medan jag väntade på att det skulle bli min tur hörde jag honom säga till kunderna som var före i kön att han rundade av priset, vilket innebar att han prackade på dem ytterligare varor för att inte behöva lämna tillbaka växel. Då det var min tur sa´ jag till honom att han nu fick runda av i rätt riktning och på så sätt fick jag mer skinka än jag skulle ha fått för min hundralapp. Trots att vinsten endast motsvarade 50 g kände jag mig riktigt stolt, nästan som en fullfjädrad "prutare".

Nu till rubriken Tro´t om ni kan. För 205 kronor köpte vi:

2 hopfällbara gästsängar
frottéhanddukar (åtta mindre och två badlakan)
2 överkast (alternativt gardiner)
1 duk
1 löpare
1 liten byrå
1 spegel
och
2 bordslampor

Slå det om ni kan! Vi var faktiskt riktigt nöjda med dagens inköp. Tack I för att du tog mig med till loppisen och för trevligt sällskap.

torsdag 26 april 2012

VI HURRAR



för S i Mölnlycke

Idag vi vill dig så gärna gratulera
för att du fyller år, är gla´och go´ och mycket mera.
Hade vägen inte varit så lång,
skulle Vårtan ha blivit vår hyllningssång.

Kram från Eriksberg

BACON OCH WARHOL


Häromdagen var jag på Göteborgs Konstmuseum och såg utställningen Surrounding Bacon & Warhol. Jag blev förvånad och besviken över att så få verk av Francis Bacon och Andy Warhol visades, för jag hade inte uppmärksammat att utställningen även omfattade verk av andra samtida konstnärer som Martin Kippenberger, David Hockney, Barbro Östlihn, Erró, Nike de Saint-Phaklle, Lena Svedberg och Sigmar Polke.


Francis Bacon, Triptych Inspired by the Oresteia of Aeschylus, 1981

Francis Bacon tillhör de traditionella modernistiska konstnärerna medan Andy Warhol genom popkonsten i början av 1960-talet inledde början på en ny och mer konceptuell tendens i samtidskonsten. Denna utveckling innebar en förändrad syn på den konstnärliga kreativiteten och att barriärerna mellan konst och andra mänskliga aktiviteter blev mindre tydliga. Konstnärerna hämtade inspiration, förutom från sitt omedvetna inre, också från underhållningsindustrin, reklam, mode, design etc.

Andhy Warhol

Intresset växte vart eftersom jag tog mig igenom de tre utställningsrummen och mitt bestående intryck var att Bacon var mer känslosam och djuplådande medan Warhol var mer kylig och ytlig, som någon som studerade utifrån.

Efter att ha besökt museibutiken vandrade jag ut med nyinköpt bok i det vackra och varma vårvädret. Utanför Konstmuseet stod, som alltid, Poseidon, skinande efter att nyligen ha blivit rengjord.



Dagen i Göteborg avslutades med att jag träffade några av mina f d arbetskamrater. Lika roligt ver gang!




onsdag 25 april 2012

SKRÄPPLOCKARDAGARNA 2012


Håll Sverige Rent utlyser varje år en skräpplockartävling och i år är det vecka 17 (alltså innevarande vecka) som gäller. Även om du inte är med och tävlar kan du bidra genom att plocka skräp och låta bli att skräpa ner.

Läs mer om Sveriges största manifestation mot nedskräpning här.

JUBILAR

        


 J vår hyllning idag du får
 när du fyller rätt så många år.
 Tro inte att det är nå't skämt
 att vi låter udda vara jämt
 när vi utropar ett fyrfaldigt hurra
 på din stora bemärkelseda'.

måndag 23 april 2012

VÄRLDSBOKDAGEN



Idag är det Världsbokdagen som instiftades av Unesco 1995 och som firas årligen världen över för att uppmärksamma författare, böcker och läsning. På Världsbokdagen får vi bland annat veta vilka Barnjuryn utsett till pristagare. Barnjuryn är en tävling där alla barn i Sverige får rösta på sin favorit från det gångna årets utgivning. I år skedde tillkännagivandet på Tångenskolan i Göteborg och vilka böcker som har röstats fram får du reda på om du tittar här.

söndag 22 april 2012

JA MÅ DU LEVA



Vi hissar den opp,
flaggan i topp.
På din födelsedag,
vår hyllning mottag.

Stor grattiskram från oss i Eriksberg

lördag 21 april 2012

I VÄNTAN PÅ ........

June Allyson, bilden tagen från Google


Idag väntar vi besök av vår svägerska, som just har ringt och sagt att hon är på väg. För en gångs skull är vi klara i god tid och bara inväntar hennes ankomst. För att fylla ut tiden har jag satt mig vid datorn för att se om jag kan få ihop något blogginlägg, för när I väl har kommit har vi så mycket att prata om så att det inte blir någon tid över för dylika övningar.

Jag steg upp tidigt i morse, skrev en lista över vad jag skulle göra och en lista för det jag tyckte att Stora O skulle göra. Jag har alltid gillat listor. Om de är väl genomtänkta och man följer dem, brukar man få till det. Det jag skriver nu om att jag tycker om listor och faktiskt är beroende av dem rimmar dåligt med min uppfattning om mig själv som en improviserande människa som inte uppskattar rutiner särskilt mycket. Förmodligen är det så att jag behöver både det inrutade och friheten.

Arbetsuppgifterna på listorna är avklarade och jag har faktiskt också hunnit med att "papiljotta" mig, något som jag sällan gör. Just nu håller jag på att låta mitt hår växa ut och det befinner sig i det där hopplösa stadiet när det varken är långt eller kort. För att få någon ordning på kalufsen plockade jag fram några gamla papiljotter som jag satte i håret. När jag senare (men tidigare idag) plockade ut dem och, efter att ha kammat mig, tittade i spegeln tyckte jag att jag kände igen frisyren - page med lugg. Efter att ha grunnat en stund kom jag på att det var så skådespelerskan June Allyson hade haft sitt hår. I övrigt inga liknelser. Herrrrrregud, som Ranelid sa', eller sjöng. Det var jättemånga år sedan hon och hennes frisyr var populära. Att använda papiljotter är förmodligen ute sedan länge också, för man skall nog blåsa håret numera.


PS. När jag tittade på bilder av June Allyson på Google, visade det sig att på de flesta av dem hade hon inte lugg. Minnet narras ibland.

fredag 20 april 2012

SKRIVKRAMP?


Jag har en bekant som håller på att skriva en roman och på hennes blogg får vi följa både slitet med och glädjen över författarskapet. Denna oerhört strukturerade och ambitiösa kvinna, som sätter sig in i allsköns regler och "knep" för att på ett professionellt sätt ta sig igenom författarens kamp och vedermödor för att slutföra romanen inom en viss tid, har i sin blogg visat att hon är rejält trött på alla måsten som följer med skrivandet om man skall följa regelboken. Rent ut förbannad har hon blivit och den frustrationen ger hon utlopp för i blogginlägget med titeln "Åt skogen med alla skrivregler!"

Frustration över skrivregler känner jag igen från tiden då jag skrev en trebetygsuppsats när jag läste engelska på GU. Innan vi satte igång arbetet med våra uppsatser hade vi en föreläsning om hur det hela skulle gå till. Jag, som glad i hågen tänkte: "Äntligen kan man få släppa loss och skriva som man vill", blev mäkta besviken över alla regler (och då menar jag inte grammatiska) som skulle följas och ändå utgjorde de säkerligen bara en bråkdel av vad som styr skrivandet av en roman. Efter föreläsningen fick vi lämna in några rader om hur vi såg på vårt stundande uppdrag och då skrev jag: "Det skulle förvåna mig om det blir någon uppsats överhuvud taget efter den här föreläsningen." Det blev det så småningom, för skam den som ger sig.

Även om man uppfattar regelverket som begränsande är man ju som student tvungen  att någorlunda och helst helt och hållet följa det för att få uppsatsen godkänd. Jag minns speciellt ett tillfälle, då jag satt hemma i köket med postitlappar (som var en av föreläsarens rekommendationer) över hela bordet och min svärmor förskräckt frågade: "Och det här gör du frivilligt?" Min författar-/bloggarvän har det långt tuffare, för förutom postitlappar har hon också tidslinjer och mindmaps att förhålla sig till. Inte konstigt att hon blir trött emellanåt. Men, eftersom hon är så målinriktad, är jag övertygad om att hon kommer att spotta i nävarna, ta nya tag och se till att romanen blir klar. Jag hoppas också att hon tar sig friheten att "hoppa över skaklarna", åtminstone ibland, och ser fram mot att läsa boken när den kommer ut, vilket jag är säker på att den gör.

torsdag 19 april 2012

INSEKTSBRIST?


På förmiddagen idag ringde en kvinna till Radio Skaraborg och påstod att det inte fanns tillräckligt med insekter för sädesärlorna i hennes trädgård för tillfället. Hon matade dem då med döda flugor som hon hittat någonstans i huset och de föll fåglarna i smaken. Den omtänksamma damen undrade vad hon kunde variera kosten med och svaret blev att de också tyckte om leverpastej och milda ostar.

Jag tänkte genast på våra sädesärlor och ställde ut ett tefat med riven mild ost på altanen. Det var flera timmar sedan och osten står kvar, orörd, så antingen tyckte ärlorna inte att osten var god eller också har de inte sett den. Man kan ju också hoppas på att de hittar tillräckligt med insekter här för att hålla sig mätta utan ost.

Kanske gör jag ett försök till och går upp på vinden, där jag säkert kan hitta några flugor utan att behöva anstränga mig särskilt mycket. Flugor är nog, trots allt, mer naturlig mat för sädesärlor än leverpastej och ost.

onsdag 18 april 2012

I VÄNTAN PÅ MAJ

2012 års majblomma


Igår knackade två rara flickor som sålde majblommor på vår dörr. Det är roligt och bra att skolbarnen säljer majblommorna och på så sätt hjälper behövande barn.

Majblomman startade sin verksamhet 1907 och majblommor har alltså funnits i hela mitt liv. Det är en tradition att varje år smycka sig med dem, en krans eller små blommor - ibland både och. Förr prydde vi också bilen med en större majblomma och pojkarna trampade stolta omkring med majblommor på cyklarna när de var små.

Nu far tankarna iväg till ungdomens dagar och Valborgsmässofirandet i Göteborg. På den tiden var nästan alla och såg Chalmerscortègen i centrum och oavsett väder (oftast svinkallt) skulle man vara iklädd nya kläder från topp till tå, full style, d v s också utstyrd med handskar, väska, högklackade skor och nylonstrumpor. Kvinnor i mogen ålder bar dessutom hatt. De flesta Valborgsmässoaftnar frös man så att man hoppade i de tunna vårkläderna men det var priset vi gärna betalade för att visa upp våra nya kläder. Efter cortegen gick vi oftast någonstans och firade, antingen på lokal eller en privat bjudning.

Numera ekiperar jag mig inte just till den här helgen och inte åker jag och tittar på cortègen i Göteborg heller. Däremot köper jag majblommor. Samlar på dem gör jag också. På en antikmässa i Alingsås för en del år sedan köpte jag ett kort som visar hur majblommorna sett ut ända från starten 1907 till 2005. Jag har kompletterat med blommorna 2007 - 2012 och den som är uppmärksam ser att 2006 års majblomma fattas. Så här ser kortet ut.


Samtliga majblommor kan du se om du klickar på den här länken.


Striden om Cortègeprogrammet 2012 har börjat. Kolla här.

tisdag 17 april 2012

DAGS IGEN

Akvarell - bild hämtad från Google

Jag minns att jag skrev om vedhantering förra våren och nu är det dags igen. Stora O och jag har tillbringat förmiddagen med att klyva ved och köra in den i vedskjulet. Nästan samma procedur som förra året gällde, d v s att maken klöv klamparna på vedklyven och jag kastade in "vedträna" i skjulet. Just det, kastade in dem, vilket var det enda nya för i år. Förra våren bemödade jag mig och staplade veden prydligt i jämna och fina staplar utmed väggarna. På så sätt blev det en öppen plats i mitten där man fritt kunde röra sig när veden skulle hämtas in i huset.

Anledningarna till att jag övergick till att kasta in veden i år är att Stora O påstod att han aldrig i livet skulle lägga ner så mycket tid på att stapla, att någon lär ha sagt att veden torkar bättre om den ligger i en stor hög och att förra årets fina vedstaplar rasade när halva vintern hade gått.

Medan jag kastade in veden övade jag mig på att sikta och jag blev faktiskt bättre och bättre på det. Tänkte under tiden jag höll på att detta kan jag kanske ha nytta av när vi spelar kubb framöver. Hur det blir med den saken lär väl visa sig så småningom.

Stora O är en idog man och vill alltid göra klart det han håller på med, helst tidigt på dagen, medan jag är mer ombytlig. Jag kan mycket väl tänka mig att avbryta något jag håller på med för att kasta mig över något annat - eller för att bara ta igen mig. Men idag inträffade det ovanliga att Stora O bara någon halvtimma efter att vi hade påbörjat arbetet med vedklyvningen frågade om vi skulle ta en paus. Min första tanke var att han kände sig dålig men så sa' han: "Du har ju inget på huvudet" och det hade han ju rätt i. Till saken hör att solskenet just då hade förbytts i häftigt snöoväder och han var rädd för att mitt hår skulle börja fälla (färga av sig). Omtanken var ju gullig men samtidigt blev jag full i skratt, för jag kunde för mitt inre se mig själv med "blödande" kalufs.

Som framgår har vi även idag utpräglat aprilväder. Det är likadant i Småland, för när jag talade med V i morse beklagade hon sig över att det snöade där. Jag klämde då till med:
"Jamen, vädret råder vi ju inte över och så här är det ju i april", varpå hon svarade: "Men man måste få prata om eländet, få det ur sig, annars blir man tokig". Det var för väl att vädret kom på tal. Innan vi avslutade samtalet fick jag reda på att solen sken. Det gör den här nu också, så länge det varar.

måndag 16 april 2012

JORDÄRTSKOCKOR



Jordärtskockorna i keramikskålen, tillverkad av Rosemarie Nilsson, Klövedal på Tjörn, hittade vi i landet där de hade övervintrat. Av dem blev den härliga soppan. Lättuggat och bra efter tandläkarbesök idag.



MUMS!

söndag 15 april 2012

BAKOM MOSSIG STEN

 

Melodi: Imse Vimse Spindel


Hoppa, hoppa haren satt och mumsa' bär
klappa' sig på magen, det var gott det här.
Fram smög räven skulle haren ta.
Hoppa, hoppa haren, hoppade så bra.

Hoppa' in i skogen, bakom mossig sten
sitter han och vilar sina trötta ben.
Ugglan flyger tyst ifrån sitt bo.
Stackars hoppa haren, aldrig får han ro.


Egentligen heter sången Hoppe Hoppe hare och texten här ovan avviker något men det var så vi sjöng när barnen var små. Lyssna här när lilla Tuva sjunger.


lördag 14 april 2012

FÅGELSÅNG M M


Idag skiner solen igen. Vågar man hoppas på vår, tro? Efter frukosten promenerade Stora O och jag till bron vid Lidan och tillbaka. Det är en lagom tur för oss och vi går i ganska rask takt, tycker vi.

På väg till Lidan, som rinner upp här i Eriksberg, passerade vi ett sankt ställe som i folkmun kallas för Klockehulj. En skröna påstår att två kyrkklockor har sänkts ned där och att enda möjligheten att få upp dem är att det sker under absolut tystnad. Jag tror att det måste ske på natten också men det är tydligen inte lätt att hålla tyst, för ingen har lyckats få upp kyrkklockorna hittills. Idag flöt en röd brevlåda i Klockehulj, helt respektlöst.

En kanonad av fågelsång underhöll oss medan vi promenerade och vi njöt både av den och varenda vårblomma vi såg. När vi kom hem igen blev det bråttom för då skulle vi fika ute och samtidigt kolla i en trädgårdsbok vem av oss som hade rätt beträffande namnet på en liten buske som blommade med rödlila blommor på bar kvist under några granar. Stora O trodde att den hette Daphne och jag Tibast. Det visade sig att vi hade rätt båda två och det var ju för väl. Daphne är det latinska namnet och busken har giftiga bär.

Jag hade tänkt att läsa färdigt Agaat, en fängslande roman av Marlene van Niekerk när vi hörde en nötväcka i skogen intill huset och fågelsångboken plockades fram. I denna bok skildras genom bild, text och ljud 150 av våra mest kända fåglar. På sidan 152 hittade vi nötväckan och Stora O knappade raskt in fågelns nummer, ett för sång och ett för lockbete. Den riktiga fågeln tystnade ganska snart när vi spelade upp bokens nötväcksläte, som jag tyckte var vackrare. Kanske fågeln i skogen och fågeln i boken hade olika "dialekter" så att de hade svårt att förstå varandra. Vår avsikt var absolut inte att få tyst på den riktiga nötväckan utan vi var bara nyfikna på om de skulle kommunicera med varandra, vilket de alltså inte gjorde. Fåglar med enklare melodier, som talgoxen
t ex, klarar vi av att samtala med utan hjälp av fågelsångboken.

Till lunch hade vi tänkt att äta jordärtskockssoppa men det blev inte tid till att ta upp skockorna ur landet, där de övervintrat, så det får bli morgondagens maträtt. Efter den något sena lunchen skall jag läsa slutet på den över 700 sidorna långa romanen, vars handling utspelar sig i Sydafrika och beskriver förhållandena på ett lantbruk där och, framför allt, det komplexa förhållandet mellan den vita lantbrukarhustrun och en svart kvinna som bott hos familjen sedan hon var en liten flicka. Läs gärna vad Anna skrivit om Agaat här.

fredag 13 april 2012

APRILVÄDER



Den här våren har verkligen varit nyckfull. Jag har skrivit om alla möjliga vårtecken men nu vet jag varken ut eller in. Idag, t ex, verkade vädret lovande till en början. Solen sken och hoppet om en varm och skön dag tändes men så förmörkades himlen av ett hotfullt moln som släppte ifrån sig en störtskur av hagel och vips var det grått och råkallt igen, som på vintern.

Under sådana omständigheter är det svårt att planera både arbete utomhus och avkoppling och, som läget är för tillfället, får fredagsmyset bestå av läsning framför brasan. Det blir skönt även om det associerar till den mörka årstiden. Att sitta ute i solskenet med boken skulle förstås ha varit ett strå vassare.

Trevlig helg!

torsdag 12 april 2012

MASKROSTIDER STUNDAR



Snart blommar den, maskrosen, eller Munkhuvud som Linné kallade den. Egentligen är den riktigt vacker men det är inte många som uppskattar den gula blomman, utan de flesta försöker att utrota den så gott det går i sina trädgårdar. De vanligaste utrotningsmetoderna är att på ett tidigt stadium, innan de fallskärmsförsedda flygfrukterna sprider sig, plocka av blommorna eller att gräva upp rötterna. Finns det många av dem, vilket brukar vara fallet, är båda sätten jobbiga.

Trots att det är få växter som är så förföljda som maskrosorna får vi inte glömma allt roligt man hade med dem som barn. Med den gula blomman kunde man lura varandra så att näsan färgades gul och det var skojigt att blåsa iväg maskrosfröna. Stjälken kunde man forma till krusiduller och göra halsband av eller använda till visselpipa.

Det var det roliga. Nu till nyttan. På våren kan maskrosens späda blad användas som sallad. Blomkorgarna lär också vara ätbara, närings- och vitaminrika. Att maskrosens mjölksaft är närande och ofta välsmakande har jag läst men det undrar jag om det stämmer.

Man kan också göra maskrosvin, något som jag aldrig gjort av den anledningen att jag hört att till det behövs enorma mängder maskrosor, flera säckar fulla. Här kommer ett recept som endast fordrar tre liter maskrosblommor och tre liter borde man ju kunna samla ihop. Blir vinet gott har man ju, om man plockar maskrosorna i trädgården, förenat nytta med nöje.

Maskrosvin

3 l maskrosblommor (ta bort det gröna)
4 l vatten
3 citroner
1,7 kg socker

Gör så här:


Häll kokande vatten över blommorna. Låt stå i 12 timmar. Sila ifrån blommorna. Tillsätt socker och de skivade citronerna. Rör om. Täck kärlet. Se efter emellanåt om det blivit mögel eller skum på ytan och tag i så fall bort det. Sila vinet efter 2,5 veckor. Häll upp på flaskor och förvara svalt. (Kan tänka mig att maskrosvinet skall avnjutas väl kylt en varm sommardag.)

Receptet lämnar jag utan personligt ansvar eftersom jag inte har testat det ännu. De som ger sig på tillverkning av maskrosvin önskar jag lycka till.

Örten förekommer även inom folkmedicinen och har dessutom tillskrivits magiska krafter men det ger jag mig inte in på.

onsdag 11 april 2012

NU HAR DE KOMMIT - NU ÄR DE HÄR



Igår hörde Stora O den och idag såg han den, sädesärlan. Det är hanen som oftast visar sig i trädgården, stolt spatserande och ibland småspringande i sin jakt på småkryp. Honan ser vi, som sagt, inte så ofta. Kanske har hon fullt upp med att iordningställa boet, för det måste bli klart snabbt om två kullar skall hinnas med under sommaren.

Vi vill gärna tro att det är samma par som kommer år efter år. Punktligt dyker de upp i början av april oavsett hur vädret ser ut.De försöker vara hemlighetsfulla med var de bygger sitt bo men det är inte särskilt svårt att lista ut var, om man följer deras flyktväg (flygväg?). Oftast bygger de under nockpannorna på taket till vårt hus.

Det är roligt att betrakta sädesärlan när den antingen majestätiskt och vippande eller småspringande söker efter föda.

Välkomna är de små sädesärlorna som vi får glädjas åt ända till slutet av september/början av oktober, då de ger sig iväg på sin långa färd till Mellanöstern eller nordvästra Afrika, där de tillbringar vintern. Härligt att se fram mot att tillsammans med dem få njuta av den varma årstiden, som jag hoppas kommer SNART, för just nu är det ganska ruggigt.

måndag 9 april 2012

PÅSKAVSLUTNING

När vi var nyinflyttade på Tjörn umgicks vi till en början enbart med familjer där minst en av föräldrarna var kolleger till Stora O, bland andra familjen Elmlund. En påsk klädde mamma E och jag ut oss till påskkäringar och gick ut och "påskade" tillsammans med våra barn, två flickor och två gossar, som åtminstone vi mammor tyckte var för små för att gå ensamma. Jag minns att barnen knackade på dörrarna och önskade Glad Påsk och hoppades på att få lite godis i utbyte mot påskbreven de hade målat och delade ut. Godis fick de av de allra flesta men det hände ibland att de fick en slant och då minns jag att jag hoppades att ingen skulle tro att vi vuxna var ute och tiggde pengar med hjälp av våra barn. Hur som helst så hade vi roligt, stora som små.

Igår var vi, som jag tidigare skrivit om, på en konstrunda på Tjörn. Då passade vi på att besöka Gunilla Elmlund och hennes yngsta dotter Karin Elmlund som hade konstutställnig i Bleket. Det var jätteroligt att träffa dem och se deras målningar. Först visar jag några av Gunillas tavlor och därunder två av Karins.

Gunilla Elmlund

Gunilla Elmlund

Karin Elmlund

Karin Elmlund

Man blir glad av att se era färgsprakande tavlor. Jag beklagar att mina fotografier inte gör konstverken rättvisa. Med dessa bilder sätter jag punkt för påsken i år.



KONSTRUNDA PÅ TJÖRN

Idag, Påskdagen, har vi hälsat på A och M på Tjörn och tillsammans med dem besökt några av konstnärerna som håller sina ateljéer öppna under påsk. Vi koncentrerade oss på sydvästra Tjörn, närmare bestämt Bleket och Klädesholmen.

I Bleket hälsade vi på hos Ewa Evers, en av de konstnärer som deltog i Konstvandringen Södra Bohuslän och här ser ni två av hennes subtila målningar, den översta en målning under arbete.


Färden gick vidare till Klädesholmen där vi hittade Greta Sandahl i sin "nygamla" ateljé inrymd i ett nybyggt hus, uppfört på samma plats som den tidigare ateljén. Jag har fotograferat några av Gretas tavlor som jag visar och hur hon arbetar berättar konstnären själv om här.



Jag är glad att Stora O och jag kom oss iväg till Tjörn just den här helgen. Idag var det många konstintresserade ute i det vackra vädret.

Vi besökte också Krister Svanviks ateljé i Röra. Innan vi återvände till Västergötland bjöds vi på en härlig påskmåltid hos A och M, som vi tackar för en trevlig dag med både andlig och lekamlig spis.


lördag 7 april 2012

PÅSKHÄLSNING



Med dessa färgglada påsktuppar, som våra söner tillverkat i träslöjden när de var små, önskar vi er alla en riktigt

GLAD PÅSK

Genom fönstret kan ni se att våren här har förbytts till vinter. Tillfälligt får man hoppas. Idag håller vi oss hemma och tar en härlig långpromenad i solskenet.


fredag 6 april 2012

LUKASPASSIONEN


Av gårdagens inlägg om påskmat verkar det som att jag tror att påsken enbart handlar om mat och godis men den verkliga anledningen till att vi firar påsk har funnits med sedan barnsben.

I söndags var jag i Falköping, en av 14 orter där uruppförandet av Lukaspassionen ägde rum. Lukaspassionen är den senaste versionen av passioner, tonsatt av Rolf Martinsson och med text av Göran Greider. Medverkande var Christinaekören, Alingsås, Mia Edvarsson, mezzosopran, Matts Johansson, baryton och Jonna Kalholm, recitation. Musiken framfördes av Sara Eggelind-Craig, flöjt, Susanna Berger, oboe, Lisa Reuter, violoncell, Wictor Lind, trumma och Johannes Landgren, orgel. Dirigent var Lars Storm. Idén att skriva en Lukaspassion kom från förläggaren och körledaren Kettil Skarsby, som hade insett behovet av ny passionsmusik som inte är så lång, endast kräver ett begränsat antal musiker och som har körsatser som kan sjungas av en genomsnittlig församlingskör.

Jag var främst intresserad av Göran Greigers text som han genom att fläta samman med utdrag ur Bibelns evangelietext söker Jesusberättelsens plats inne i dagens människor Han menar att de flesta av oss i någon mening är religiösa men att det idag mer handlar om en känsla av religiöst sammanhang än om dogmer. Greiders favoriter bland evangelisterna är just Lukas.

Körsång, läsning, recitativ, soloframförandem, mellanspel och dialog varvades och framförandet var mycket njutbart att lyssna till. Inga avvikelser gjordes från historien om Jesu död och uppståndelse, vilket förstås hade varit otänkbart. Däremot hade Rolf Martinsson och Göran Greider hittat ett samtida språk i sin Lukaspassion.

Vissa av dessa åsikter kommer från en artikel i SvD

Dagarna är våra -- dagarna är dina.
Påsken lyser mot oss gul och vit och röd.

Avslutning på Lukaspassionen

Detta inlägg blev en aning tungt men det kanske passar en långfredag, för, åtminstone när jag var liten, skulle det vara allvarsamt på långfredagen. Inte fick man gå ut och leka och absolut inte vissla, om man skulle få lust att göra det.


torsdag 5 april 2012

PÅSKMAT


Billden hämtad från bloggen Elle

Idag är det skärtorsdag och vi har ännu inte köpt hem någon speciell påskmat. Tidigare år har vi alltid varit traditionsenliga, både när det gäller mat och annat som hör påsken till. Att vi är så slöa i år beror kanske främst på att vi inte väntar något besök och att vi skall hälsa på A och M på Tjörn en av påskdagarna, där vi kommer att besöka några av konstnärerna som i sina ateljéer visar upp sina verk i Konstrundan Södra Bohuslän. När själen fått sitt till livs blir vi säkert bjudna på något gott hos A och M.

Vid eftermiddagsfikat för en liten stund sedan diskuterade vi vad vi skulle äta här hemma i påsk och kom fram till att det inte spelar så stor roll vad vi hittar på. En helgskinka har vi i alla fall att ta till men vad är det som hänt egentligen? Skinka skall man ju äta på jul men, eftersom helgskinka säljs allt som oftast i affärerna, har nog skinkan snart sin givna plats, förutom på jul- och påskborden, även vid måltiderna på pingst- och midsommarhelgerna.

Att påsken har blivit den stora ägghelgen beror på att det förr var förbjudet att äta ägg under den 40 dagar långa fastan och också för att hönsen då hade satt igång att värpa efter den mörka vintern. Ägg har vi också hemma förresten och fler skall det bli, för jag skall alldeles strax åka och hämta nyvärpta sådana i en gård i närheten. Man kan göra mycket gott av ägg, så vi skall inte behöva lida nöd och om vi känner för att komma i riktig påskstämning kan vi ju alltid färga äggen. Som syns på bilden blir äggen gula av gurkmeja, blå av blåbärssoppa och bruna av gul lök. Seden att dekorera och färga ägg är äldre än kristendomen och härstammar från forna Egypten och Persien enligt tidningen Land, som i sin tur anger Svenska ägg som källa.

Nu får vi se upp, Stora O och jag, så att vi inte spårar ur alldeles. I julas ersattes granen med en jättekaktus och nu, påsk utan många av påskens läckerheter. Självvalt förvisso. Att vi redan har ätit upp påskgodiset och eldat upp påskbrasan kan vi inte skylla på någon annan heller.

onsdag 4 april 2012

KÄRT BESÖK


Igår hade vi besök av J och pojkvännen H som var hemma i Göteborg på påsklov. De bor båda två i Lund annars, där de studerar. På eftermiddagen var det riktigt somrigt varmt och vi kunde fika på altanen. J såg riktigt cool ut i solglasögon och nyklippt hår.


Eftersom Stora O hade listat ut att H varit en duktig skytt under sin värnpliktstid plockades luftgevär, ammunition och markeringstavlor fram och, efter "inskjutning", började vi skjuta skarpt, d v s tävla. Givetvis gick H segrande ur tävlingen med J som god tvåa. Själv kom jag sist men tyckte inte att jag behövde skämmas för det, eftersom jag för det mesta hade träffat tavlan i alla fall. Stora O var domare.

Vi hann också med en långpromenad, då det unga paret fick känna på hur det kan lukta på landsbygden på våren när fälten gödslas.

Detta var i sanning och i dubbel bemärkelse ett kärt besök.


 

måndag 2 april 2012

MYCKET ATT GLÄDJAS ÅT

Blommande Clivia
Bild från Google

Vissa dagar är extra glädjefyllda, som idag t ex. Det började i morse när jag fick se att Clivian, som stått övergiven på övervåningen hela vintern, hade fått en stor knopp och tydligen har för avsikt att blomma. Krukväxten kommer från Stora O:s mamma Herta, så det är extra roligt att den blommar om.

För många år sedan fick jag syn på ett jättestort exemplar av denna växt på en handelsträdgård i Ucklum. När jag frågade hur de burit sig åt för att få den så prunkande fick jag till svar att man skall lämna en Clivia i fred, nästan helt och hållet. Då trivs den bäst. Det är den sortens växter jag borde omge mig med, för jag har inga gröna fingrar.




Idag fick vi också höra att vårt yngsta barnbarns handbollslag, Torslanda F99, hade vunnit New Body Cupen igår och vi gläds förstås med dem åt framgången. Så här glada såg E och en av hennes lagkamrater ut efter segern. Bra Jobbat flickor!



Sist, men inte minst, är vi glada för att vårt äldsta barnbarn J och hennes pojkvän H skall komma och hälsa på oss i morgon. Det är första gången H kommer hit och det ser vi fram mot. Välkomna båda två!

söndag 1 april 2012

FLAGGAN I TOPP





Idag hissar vi flaggan och hurrar för vår svägerska I som fyller år och för min mamma, som just idag skulle ha fyllt 100 år om hon hade levat.





Dagen till ära blommar blåsipporna, som mamma Jenny har planterat i trädgårdsrabatten, och vädret instämmer i hyllningen genom att låta solen stråla från en klarblå himmel.