TIDIGA BILMINNEN

Moster Linnéa med kusin B på armen och mamma Jenny.

Framför dem jag själv, kusin I och min bror H.

Och så bilen, förstås - en DKW

När jag var liten hade vi ingen bil i vår familj. Pappa var inte teknisk det minsta och att mamma skulle haft körkort var ganska otänkbart, för det var sällsynt att kvinnor körde bil på 40-talet. Bilresor blev därför mycket speciella för mig som barn, rafflande äventyr rent av.

Morbror Karl-Erik och Moster Linnéa, som bodde i Borås, hade bil och när jag var liten fick jag ibland åka med dem. Morbror Karl-Erik var mekaniker på regementet i Borås och dessutom speedwayförare i Saxarna. Vissa av åkturerna gick givetvis till tävlingsbanor, så jag fick tidigt kolstybbs- och metanollukt i näsan. På vintern åkte morbror Karl-Erik isracing på Hultasjön, alldeles nedanför deras bostad. Det verkade vara ännu farligare, eftersom motorcykeldäcken då var försedda med långa, vassa dubbar - men spännande var det.

Henry i Arvika, make till min kusin, hade också bil i slutet av 40-talet. Vad det var för märke på den bilen kommer jag inte ihåg men den var stor och när man öppnade bakluckan visade sig en "soffa" med plats för fler passagerare. Där fick vi barn sitta och susa fram i Skalhamnstrakten med håret fladdrande i vinden, utan säkerhetsbälte, som ännu inte var uppfunnet. Gissa om vi var malliga!

Som sagt var det långt ifrån alla som hade bil i min barndom. På vår gata på Hisingen i Göteborg, där fotografiet är taget, var det tämligen bilfritt i slutet av 40-talet. Jag kan bara dra mig till minnes en familj som hade bil och i den familjen var pappan resande försäljare, så han behövde ha bilen i tjänsten. Deras bil sköttes minutiöst och den blänkte som en sol. Rent generellt kan sägas att bilarna sköttes som spädbarn på den tiden. Vartefter som åren gick blev det fler och fler bilar som parkerade längs gatan, de flesta mycket välskötta.

Jag nämnde i början att det var ovanligt att kvinnor hade körkort. Min moster Valborg var en av dem som hade det. Eftersom hon hade drabbats av polio när hon var liten flicka och behövde ha en specialutrustad bil, var hon, när hon 1938 som första rörelsehindrade kvinna i Sverige skulle ta körkort, tvungen att skriva till kungs för att få tillstånd.

Hennes första bil var en Ford och både den och efterföljande bil hade hon stor nytta och glädje av.