fredag 27 maj 2011

GÖTEBORGS PRAKTISKA REALSKOLA (PRAM)


Mellan 1954 och 1958 studerade jag på Göteborgs Praktiska Realskolas handelslinje. Studerade är kanske att ta i, för på den tiden tog jag allting med en klackspark, omoget men härligt just då. Skolan, som numera kallas Katrinelundsgymnasiet, hade tre olika linjer: handels-, hushålls- och tekniska linjerna. De praktiska ämnena på handelslinjen var stenografi, handelskorrespondens (på tre språk), maskinskrivning och bokföring.

Jag skall här försöka att sätta några av mina minnen från den här skoltiden på pränt. Skolbyggnaden var stor och modern. Det enda jag kan dra mig till minnes som fattades var en gymnastiksal.  Gymnastiklektionerna tilldrog sig antingen på Hedens brandstation, Valhallabadet eller i Mässhallen. Vår gymnastiklärare var en kvinna i 50-årsåldern, snäll men ganska militärisk till sin läggning. På brandstationen drillades vi med språng-
marscher, plint-/bockhoppning och, som omväxling Skeppsbrott, då man fick ta sig fram på bänkar och andra redskap utan att sätta fötterna i golvet. Gympalektionerna tidigt på morgonen på Valhallabadet var ljuvliga, för då var det inte så många andra besökare där. Ljuset var tänt i själva bassängen och jag minns att jag låtsades att jag var Ester Willams när jag simmade. Det var också speciellt att få ha gymnastik i Mässhallen med tanke på alla spännande handbollsmatcher som spelades där.

Vi hade många mycket duktiga och engagerade lärare. Som klasslärare och lärare i svenska, engelska och tyska hade vi Anna Nyberg. Hon var allvarlig och mycket seriös i sin undervisning och eleverna i vår klass tyckte allmänt att hon var ganska tråkig. Som vuxen förstår jag att hon var mycket generös och omtänksam. T ex gav hon extralektioner i sitt hem i Gårda åt oss som inte var så duktiga i tysk grammatik. Det gjorde hon, trots att hon led av bacillskräck och ideligen torkade av stolar och bord med pappersnäsdukar. Skorna fick vi ta av oss och ställa i trappuppgången men bättre på artiklar och att böja tyska verb blev vi. Hon bjöd oss också med på Liseberg vid ett tillfälle tillsammans med några tyska flickor som besökte henne.

I historia hade vi en underbar lärare, Fru Sporsén. Hon var helt fantastisk att lyssna på och historielektionerna blev sagolika, som ett riktigt äventyr. Inför prov fick vi ett hundratal frågor, som vi tillsammans gick igenom svaren på och själva provet bestod av ett antal av dessa frågor. Hon tyckte att det viktigaste var att vi lärde oss och var inte så hemlighetsfull inför prov som många andra lärare var. 1956, den dag då ryssarna tågade in i Ungern, glömmer jag aldrig. Fru Sporsén kom in i klassrummet och talade om denna hemska tilldragelse så engagerat att det slutade med att alla i klassen grät. Fru Sporsén är den lärare som jag respekterade allra högst när jag gick på realskolan, kanske för att hon, i sin tur, alltid behandlade oss elever med respekt.

Vår geografilärare var en färgstark kvinna som vi kallade för "Expressen" och det öknamnet hade hon fått för att hon alltid verkade ha så bråttom. Det gällde att kunna läxorna som ett rinnande vatten och inte tveka när man fick frågor på hennes lektioner. Jag minns att jag inte hade läst på ordentligt vid ett tillfälle och av rädsla för att bli avslöjad bestämde jag mig för att ha en fusklapp till hands. Just den dagen fick jag förstås en fråga som jag inte kunde svaret på och kastade då en blick på fusk-
lappen. "Vad gör Stenson?" röt Expressen, varpå jag ställde mig upp och skrek tillbaka - "Jag fuskar!" I stället för att bli åthutad, som jag förväntade mig, sa´ hon: "Det tycker jag inte om men jag gillar dig för att du berättade det". Det lönar sig minsann att vara ärlig.

Vi hade många lärare i olika ämnen men Ruben Eldh blir den sista jag berättar om här. Honom hade vi i teckning, som var ett ämne som tilltalade mig, som jag hade viss fallenhet för och som inte innebar någon större ansträngning från min sida. Nästan varje gång vi hade teckningslektion, som ett år var schemalagd till första lektionen på dagen, kom jag för sent. Jag kommer väl ihåg hur jag sprang uppför Skånegatan från Stampens spårvagnshållplats och tyst försökte slinka in i klassrummet. Magister Eldh såg mig säkert varje gång men han var snäll och tittade åt ett annat håll. Det var inte bara teckning han undervisade i utan också välskrivning. Då, under andra hälften av 1950-talet, innebar välskrivning att man skulle följa linjerna i skrivboken, linjer som markerade höjden på små och stora bokstäver liksom snedställda linjer för att man skulle få rätt lutning på bokstäverna. Jag skrev egentligen inte alls så men bestämde mig för att rätta mig efter linjerna och göra som vi var tillsagda. Det lönade sig, för jag fick stort A i betyg i välskrivning vilket jag var både glad och stolt över. Efter det har jag återgått till min egen, vinda och skeva men mer, om jag får säga det själv, personliga handstil.

Till slut konstaterar jag att PRAM var en mycket bra skola. Lärarna var i regel både ambitiösa och krävande. Deras engagemang och yrkeskunskap förstod jag inte att uppskatta medan jag gick på skolan men det har jag insett senare.

Det har visat sig att många av mina vänner också har gått på Göteborgs Praktiska Realskola men att vi inte kände varandra under själva skoltiden.

Anna Nyberg



11 kommentarer:

  1. Kul att läsa. Du måste f ö suttit på första parkett när de byggde Nya Ullevi.

    SvaraRadera
  2. Ja, det gjorde jag nog men jag var inte särskilt intresserad av byggandet. Däremot var jag och såg VM-matcher på Nya Ullevi 1958. Även finalmatchen Sverige-Brasilien i Stockholm. Det verkar som att jag var mer intresserad av fotboll när jag var yngre eller också var det VM-stämningen som tilltalade mig.

    SvaraRadera
  3. Sven Johansson,
    Det var trevligt att läsa din berättelse. Jag gick på maskintekniska linjen 1958-1962 och uppskattade utbildning och lärare mycket. Här fick man en mycket god grundutbildning, som jag fick stor användning av vid Tekniska Gymnasiet senare.

    SvaraRadera
  4. Hej Sven!

    Roligt att du har hittat hit.

    Ja, det var en bra skola där vi fick en god grundutbildning.
    Roliga år att minnas, även om man inte alltid uppskattade skolan lika mycket när man gick där. Kanske, och förhopp-ningsvis, har man blivit förståndigare med åren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulla!
      Vad hände med dig efter Pram? Gick du vidare till gymnasiet?
      Hälsningar Sven Johansson

      Radera
  5. Hej! Hamnade här när jag letade efter PRAM där jag började 1958 på hushållslinjen. Jag hade Karl-Erik Svartberg som klasslärare och i svenska. Vi var 34 tjejer i klassen! Skulle verkligen uppskatta om ngn i den klassen hör av sig! Hälsningar Agneta

    SvaraRadera
  6. Hej Ulla, Jag hittade det här när jag letade efter PRAM. Gick handelslinjen 1955-1959. Håller med om att detta var en mycket bra skola. Och jag älskade också Ingrid Sporsén som vi hade i svenska. Hennes engagerade undervisning lade grunden till min livslånga kärlek till litteratur och böcker. (Se gärna min FB-sida, där jag postat två bilder idag av blommande träd utanför PRAM.)

    SvaraRadera
  7. Ingrid Sporsen var allas favoritlärare .Kunnig, engagerad och välmenande. Jag avgudade henne. Anna .Nyborg älskade jag för hon fick mig att bli ett ess i tyska. Jag tog realen 1956 på handelslinjen. Detta är den skola jag oftast återvänder till i mina tankar.

    SvaraRadera
  8. Hej Ulla!
    Jag tror vi gick i samma klass.
    Hette du Ulla Stensson?
    Jag hette Anita Johansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anita! Jo, jag hette Ulla Stenson som ogift, numera Olofsson. Om jag inte har fel kommer jag ihåg dig också, ganska lång och med mörkt hår. stämmer det?

      Radera
  9. Hej, jag tog realen på Handelslinjen 1960 och jag hade två favoritlärare, den ena var Ingrid Sporsen, som vi hade i svenska och geografi. Fanns ingen som kunde engagera mig som hon. Min andra favorit var rektorn som jag hade i historia, kommer ej ihåg namnet, men jag ser honom framför mig
    ,

    SvaraRadera