TANKAR VID VEDSKJULET

 

"En och trettio, två och trettio, tre och fyr och fem och fyrtiofem"

Igår bytte Stora O ut vissa bräder som höll på att ruttna på vårt vedskjul och själv letade jag fram en borste som skulle användas till underarbetet innan jag satte igång att måla skjulet. Borsten är, liksom vedskjulet, gammal och på den var en liten prislapp med texten "EPA 5.45" fastklistrad. EPA (Enhetsprisaktiebolaget) var förr en lågprisvaruhuskedja med affärer över hela landet, bl a på Kungsgatan i Göteborg.

Utrustad med borste, målarfärg och pensel gick jag bakom vedskjulet, där jag kunde nå ända upp utan att stå på stege. Platsen bakom vedskjulet var helt nytt territorium för mig. Aldrig förr har jag satt min fot där, trots att jag har haft möjlighet till det sedan 1964. Det var faktiskt lite spännande. Solen sken från en klarblå himmel och värmde både väggen och mig. När jag kommit igång med målningen tänkte jag på att det förmodligen var min pappa som hade målat skjulet senast men Stora O berättade att han hade målat det en gång därefter. Eftersom båda dessa herrar står mitt hjärta nära blev färgstrykningen ömsint en stund, nästan som en smekning.

Bräderna som vedskjulet är byggt av är av varierande tjocklek och bredd. Jag till och med hittade en spåntad panelbräda inklämd mellan de andra bräderna och det blev då så tydligt att man förr i tiden använde sig av det virke man hade till hands och gjorde det bästa av det. Inte som nu åkte man till brädgården och köpte nya bräder, lika tjocka och lika breda.

Väggen på baksidan var inte högre än att jag också kunde se lite av taket, där det bl a växte mossa och lavar, vilket förde tankarna till en av årets nya gröna trender, nämligen takodling. Visserligen avsåg den nya trenden mest cityodling men vi här på landet har tydligen också lyckats vara moderna, utan att ha ansträngt oss det minsta. "Odlingen"
kanske får vara kvar!

När den faluröda färgen hade torkat fick utrymmet mellan skjulet och stenmuren bli en undanskymd uppläggningsplats för diverse föremål som tidigare har stört utsikten från köksfönstret.

Ja, det är mycket som dyker upp i huvudet när man målar vedskjul.
Kanske kan man blogga om det?