lördag 30 april 2011

DOCKAN


Den här dockan och några dockmöbler hittade jag i min pappas källare, när vi städade där efter hans död 1992. Det var saker som hade blivit kvar i källarutrymmet efter tidigare hyresgäster. Min första tanke var att slänga alltihop men sedan tänkte jag på den lilla flickan (för det var förmodligen en flicka som lekte med dockor på den tiden) som hade lekt med dockan och på att någon hade tillverkat dockmöblerna till henne, för de såg hemmagjorda ut, och beslöt mig för att ta vara på dem. Dockan har sedan dess suttit i en bokhylla, först på Tjörn och nu här på torpet.

För några år sedan hade en lokal förening anordnat en "Antikundran", som hade samma upplägg som programmet Antikrundan i TV, d v s man fick ta med sig gamla saker som några antikvitetskännare bedömde. Jag tog med dockan dit och fick höra att det viktigaste med en gammal docka är att huvudet är intakt för att dockan skall ha något värde. Huvudet är helt på min docka, som är riktigt söt och och som kan blunda. Kläderna satt på när jag hittade henne. De är fula, allra helst hatten, men eftersom hon inte gör några anspråk på att få följa med modet, får hon behålla sina gamla kläder.

Dockans huvud är tillverkat av ett keramiskt material, oglaserat porslin (Biskvi) som pressats i form och bränts vid hög temperatur. Kroppen i övrigt är tillverkad i trä och armar och ben är ledade. Märkningen, Germany 390n 4-/OXM, avslöjar att min docka är tillverkad i Tyskland.Tillverkaren känner jag inte till men gemensamt för alla docktillverkarna är att de placerade märkningarna i nacken på dockorna. Biskvidockor började tillverkas i slutet av 1800-talet.

Jag har lärt mig att dockorna vid 1800-talets mitt hade långa, smala halsar men att man i slutet av århundradet gjorde halsarna kortare. Vid denna tidpunkt fick också dockorna ett mer barnlikt utseende, efter att tidigare mer ha sett ut som små vuxna, vilket ytterligare talar för att min docka är tillverkad i slutet av 1800-talet eller senare.

Många antika dockor har sin originalklädsel kvar och man kan undra om flickorna någonsin fick lov att leka med sina fina dockor. Beräffande klädseln på min docka tror jag definitivt inte att hatten är den ursprungliga. Möjligen klänningen, underkjolen och de långa mameluckerna av gasväv (dolda, som sig bör). Det framgår tydligt att den här dockan har lekts med.

Själv hade jag fina dockor när jag var liten, bl a "amerikadockor". En av dem var en gådocka och en annan såg mer ut som en baby (åtminstone efter att jag hade ryckt loss håret på den) och hade gummiarmar och ben. Både kroppen och extremiteterna var stoppade med vadd.

Tyvärr har jag inga dockor kvar från min barndom. Inga lekrestriktioner här, inte! Därför är jag extra glad över den här lilla dockan, som jag har blivit mer och mer fäst vid i takt med att åren gått. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar